nyckelpigan-i-norr

Senaste inläggen

Av Barbro Nyckelpiga - Onsdag 9 mars 11:45

Att förlora sin kraft är som att genomgå alla de "7 Dvärgarna"

Först blir man TRÖTTER - Man orkar ingenting.
Sen blir man BLYGER - Orkar inte träffa människor
Sen blir man BUTTER - Ledsen,dämpad och arg
Sen blir man TOKER - Står inte ut med någonting
Sen blir man PROSIT - Immunförsvaret har sänkts
Sen blir man KLOKER - Börjar omvärdera livet, man ser livets mening igen
Och slutligen blir man GLADER - man blir stark, man vågar säga nej och man känner glädje igen !!!

 

ANNONS
Av Barbro Nyckelpiga - Onsdag 9 mars 09:17

Nämen oj, nu har det återigen gått ett tag sen sist jag skrev. Förstår inte vad jag håller på med! tiden ni vet och även lusten ibland, saknas. Ja ja - det är bara att försöka bättra mig och det har jag sagt många gånger under min bloggtid.

Vintern pågår, trots att det varit plusgrader och takdropp, just nu snöar det - men graderna är bara 1+. Det är så slaskigt och trist ute, mycket snö kvar förstås ännu. Men nästa vecka lovas nästan 10+ --- underbart säger jag. Inte mig emot att snön försvinner.

Har en jäkla värk i kroppen idag, började igår att kännas "att nu är värken på gång" - det värker så infernaliskt nu och jag har nästan lust att bara åka hem och lägga mig under täcket och sova. Men jag får väl "härda ut" ett tag.

Tog mig just en liten micropaus - det behövs ibland ... även på jobbet *fnissar*.

Tänk att det snart är påsk också, inte för att jag pyntar nåt speciellt till denna högtid, men det känns ändå "som att det går åt rätt håll" ... ljuset har kommit åter, plusgraderna börjar att dyka upp lite oftare nu och takdroppet kan höras. Jag hoppas på sol under påskhelgen så vi får sitta ute på altanen, grilla och dricka kaffe i solen. Är det fint väder, så vill man ju vara ute så mycket man bara kan.

Brukar också alltid under påskhelgen, när man är ledig från torsdag till måndag, börja med "vårstädningen", ni vet - lite ordentlig städning, fönstertvätt, gardinbyte, blomduschning ... men jag är ju uppe före tuppen, så jag hinner ta nåt rum innan det blir dags att gå ut och sitta.

Oj vad det flingar nu när jag tittar ut genom mitt fönster. Stora lapphandskar av det där vita som jag tycker räcker!

Nej nu måste jag fortsätta med mitt här och önskar er alla en fin dag och på återseende.

  Hej då vinkar "kärringen"



ANNONS
Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:30

Kära Dagbok …

07.gif

… vad vill jag säga idag till min dagbok då?

Egentligen är det väl inte så speciellt mycket jag tänker skriva om just nu – utan det är bara att jag är så oerhört tacksam för min ”lilla familj” som jag älskar över allt annat här på jorden! Jag är så rädd om den … jag vill lägga mina armar runt min familj och beskydda dom från allt ont här i världen! Jag vill låta dom känna min kärlek till dom … min tacksamhet för att just dom kom in i mitt liv och valde att stanna kvar hos mig! Jag älskar er – min man och min son – över allt annat här på jorden! Ni är det bästa och finaste som jag har. Och mina underbara små söta barnbarn.

Med dessa ord och tankar … slår jag igen min Dagbok för den här dagen!!! Öppnar upp den i morgon för några andra tankar och funderingar som jag kanske får just då!

Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:30

 

Många människor ägnar sina dagar till att prata skit om andra, att ljuga ihop nåt, att skvallra och förtala och fara fram med osanning. Fy farao vad jag hatar sånt! Har man inget annat intressant att fylla sina egna dagar med, utan måste ta till en sån här sysselsättning?

Det finns alltid någon i ens omgivning som VET ALLT OM ALLA … innan det har hänt nästan! Och jag kan inte fatta hur dom kan veta allt så fort.

Och en del måste bara ha igång sin polisradio - rädd att missa nåt intressant, tragiskt eller på nåt annat sätt bra för dom … för det händer ju alltid något i samhället, det är bråk, fylla, misshandel, fortkörning, rattfylla … alltid är det nåt i samhället som händer - dag och natt!

Någon kanske berättar nåt till dig om någon annan människa, var då säker på att dom också pratar om dig med någon annan - för så funkar det - så är dom här människorna som skvallrar och pratar skit och inte kan finna sin näring från nåt annat än någon annan människa! JAG HATAR SÅNA!

Alltså, jag frågar mig, har man inget annat att göra än att hålla reda på andra, sina grannar och arbetskamrater? Har man inte nog med sitt och sig själv frågar jag mig.

Jag skiter väl i vad andra gör, det har väl inte jag med att göra!

Och alltid finns det dom som säger, hur har dom råd till det? Men ingen vet väl hur någon annans ekonomi ser ut … eller överhuvudtaget - vad har man med det att göra!

Nä det bästa vore nog om sådana här människor faktiskt skaffar sig nåt intressant och annat att göra!

För att fara fram med osanning och att handskas med sanningen på ett felaktigt sätt, kan verkligen vara farligt och skapa problem för andra.

För det du säger till en - viskar i nåns öra nåt … det låter helt annorlunda när den här människan viskar i nästa öra nåt lite annorlunda … hört från någonstans och tillslut så när den sista får höra det - handlar det om nåt helt annat än från början.

Så funkar skvaller - det är aldrig bra, det är fel och orätt.

Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:30

 

Om NI tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en
sak för er så att ni lättare kan förstå mig.
En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var
hon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns
hon där. Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel, kan jag se
skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln, så står kärringfan där och
täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.
Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts
hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara
småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade
slutsatser – att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar – så bara
försvinner dom?????
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda
slutsats är att kärringfan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner! MAT har en konstig förmåga att på
oroväckande sätt försvinna, speciellt GODSAKER som CHOKLAD, VIN och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera! Men hon borde nog se upp - kilona kommer
fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar
för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit
allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig.
Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker, så att jag inte kan hitta
nåt längre.
Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag
skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i
tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på, så jag hör bara mummel. Trapporna har
hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar
och flaskor, bara för att jag inte ska få upp dom. Tycker ni att hennes sätt att
återgälda min gästfrihet är rättvis???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar – mycket störande. Hon följer mej
vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar
hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i
spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne. Jag trodde inte att hon
kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på, men då jag skulle ta ett nytt
passfoto - vad tror ni då hände?
Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.
SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!!

Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:30

 

Många är in och läser,

men få skriver en kommentar …

Jag undrar VARFÖR?

Det kostar väl inget att skriva och kanske tycka till här!

Det är ju roligt för bloggägaren om

någon skriver nåt …

det blir mera som en dialog då.

Även om jag inte alltid väntar mig

en kommentar,

uppskattas den verkligen när den kommer!

Så ta nu chansen, skriv nåt hos mig,

var inte rädda! Jag är inte farlig alls!

Skriv!

Tyck nåt!

Kommentera!

Säg nåt!

 

Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:30

 

Man kan fråga sig hur anonyma vi bloggare är!
En del väljer ju att vara, eller försöka vara,
helt anonyma. Väldigt försiktiga i det som skrivs,
så ingen kan härröra vem det är och varifrån det är skrivet.
Medans andra lämnar ut hela sig och sitt liv.
Hur tänker vi bloggare egentligen själva?
Jag menar:
vill vi vara okända för alla,
eller vill vi att en del skall känna oss,
man vill dela med sig och berätta,
men samtidigt kanske inte vara så öppen som en bok.
Det här är en svår balansgång,
hur man vill,
vad törs man och vad vågar man,
vem läser bloggen egentligen,
helt okända människor,
kanske dom man känner,
kanske någon av en slump läser det man skrivit,
någon som man verkligen inte vill skall läsa det som skrivits!
Hur tänkte man en gång själv när man började blogga.
Tanken för mig - var väl att vara anonym,
men samtidigt så vill jag att dom som känner mig
skall läsa, eller en del åtminstone som man känner,
kanske släkt och vänner i första hand.
Arbetskamrater, nja jag vet inte!
Både ock …
***
Egentligen så har jag inget hemligt alls, så det
är ju bara att läsa för vem som helst.
Jag ljuger ju inte när jag skriver,
det som sätts på pränt är mina egna tankar och
funderingar som ploppar upp i skallen,
lite då och då, väldigt ofta för det mesta *ler*.
Så det är ju inte så att jag skäms för nåt
jag skriver eller har skrivit!
Jag står för det som jag sagt och publicerat.
Jag är ärligt i mina inlägg,
jag berättar om smått och stort.
Om vardagen, barndomsminnen, tankar …
***
Men det här med att vara anonym …
hur resonerar ni om den frågan?
Är det många som ni själva känner,
som vet att ni bloggar och läser eran blogg.
Är det familjen, släkt eller vänner?
Eller är ni “hemlighetsfulla” och inte berättat
för någon levande själ att ni bloggar?
Och i så fall varför?
Kul om någon faktiskt svarade på dessa frågor.
Det vore kul att kunna diskutera den.

Av Barbro Nyckelpiga - Måndag 22 feb 11:26

Jag minns när jag var ung, nu är det bra om man minns gårdagen *fnissar*. Fast nog är det lite konstigt det här med minnet, jag kommer väldigt mycket ihåg vad som hände för 40 år sen - men ibland kommer man inte ihåg nåt från förra veckan! Nja - riktigt så farligt är det väl inte än, men nästan -

Och så kan det ju också vara att man minns det man vill minnas - precis som man hör det man vill höra!

 

Presentation

Urverket

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ nyckelpigan-i-norr med Blogkeen
Följ nyckelpigan-i-norr med Bloglovin'

Vädret hos mig

Fallande nyckelpigor

Mitt glittrande namn

Kiss me


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se