Dagens fundering:

Varför i hela friden bloggar man? Får man inte nog med prat och sånt på jobbet och hemma eller på stan??? Jag bara frågar.

Själv tycker jag ju om att skriva. Jag har många funderingar och tankar ... om allt möjligt kan man säga.

Hade en gång en blogg på Aftonbladet (faktiskt den allra första bloggen!) som jag döpte till Skrivklådan. Det var precis som jag kände det - jag skrev och skrev och skrev ... mening upp och mening ner.

Jag har nog alltid förr - när man var ung - skrivit dagbok. Nu har ju denna dagboken blivit ersatt av just en blogg. Det är kul att stöta och blöta sina tankar med nån annan också. Slänga ur sig en fråga och hoppas på svar ... från någon "där ute".

Det kan också vara terapi att få skriva av sig om man mår dåligt ... det tror jag faktiskt är jättebra. Det känns befriande på nåt vis att bara sitta och skriva - ja bloggens underbara värld är fantastisk!

Det som jag skriver här i min blogg, det är mina innersta och ibland lite virriga tankar. Men dom är mina … det är mina tankar, funderingar, frågor, berättelser … mina ord! Allt detta virrvarr av bokstäver – det är JAG. En blandad kompott av allt möjligt helt enkelt!

Men så är ju en blogg uppbyggd av … allt möjligt, blandat och virrigt och förstås också strukturerat. Sån är väl kanske jag då som människa också.

Det roliga med en blogg – det är ju att man kan skriva vad som helst – nästan! Det är en dagboksform det här bloggeriet. Förr i tiden skrev folk dagböcker, nu är det bloggar. Det måste ju finnas hur många bloggar som helst … för varje dag upptäcker jag någon ny, med sin egen historia, sitt eget och speciella utseende. Jag blir återigen faschinerad och sparar bloggen i mina favoriter på min dator.

Vad vill man egentligen åstadkomma med sin blogg. Varför börjar man att blogga överhuvudtaget. Det är frågor som jag har ställt mig själv sen jag upptäckte bloggens värld. Jag vet inte varför jag började första gången … bara att jag var nyfiken och registrerade mig på en blogg! Och var fast – i stort sett direkt, kan man nog säga!

Sen kom det väl lite eftersom det här intresset att blogga, ganska så fort måste jag säga. Det var hur kul som helst … ett sorts utbyte med andra, ett sätt att prata med folk som man inte ser, att utbyta berättelser och ta del av en sån enkel sak som vardagen hos andra! Det är faktiskt inte att förringa tycker jag. Tycker att denna tiden – har bloggat i över åtta år nu på olika ställen – har gett mig mycket, dels kontakten med andra trevliga människor … nog finns det alltid ”rötägg” även här, folk som kan ge en elak kommentar (på Aftonbladets blogg har det varit så kallade bloggkrig p g a just elaka kommentarer och beskyllningar hit och dit!) – men dom allra flesta som man kommit i kontakt med – är ju hur trevliga som helst! Nästan så det känns att … dom där vill man ju träffa IRL!

På Bloggspace (där jag också bloggade) kändes det som ett litet trevligt samhälle och med grannar som man lärt sig att uppskatta och tittade in hos flera gånger per dag!! Trevliga grannar är alltid bra att ha och inget man bara tackar nej till … så därför kändes det som att just den bloggen var min huvudblogg och jag blev kvar där ganska så länge tills Bloggspace bara lades ner - så trist och tråkigt - man förlorade inte bara sin blogg, med allt man skrivit, bilder och foton man lagt upp, men också alla kommentarer och goa bloggarvänner man hade där och deras bloggar! Även om jag har många andra bloggar lite här och där, sporadiskt besökta av mig och uppdateringarna sker väl inte så där regelbundet på vissa bloggar, men jag vill ändå ha dom kvar! Lite nostalgi eller vad det är …

Men som sagt – frågan jag ställde i början av detta inlägget var ju – vad vill man egentligen med sin blogg!

Bara att få prata, berätta, visa, få ur sig något, att kunna använda bloggen som en kanal eller en ventil … det är nog av dom här orsakerna som man använder sin blogg till!

Men för mig är det ju också ett sätt att få skriva, vilket jag gillar nåt oerhört mycket. Att kunna få uttrycka mig med och av ord och meningar! Och eftersom jag älskar att läsa … så älskar jag ju också att skriva! Och samtidigt är det ju ganska så fashinerande det här med att blogga, man når ju ut till så många människor och snabbt! Jag tror också att många som är ensamma där hemma, också bloggar av den anledningen att dom får ett sällskap via bloggen! Dom behöver inte vara ensam så länge som dom sitter och bloggar, för alltid är det någon som svarar och kommenterar!

Men du då: varför startade du en blogg en gång i tiden? Vilken var just din orsak till att börja skriva genom bloggen. Vilket syfte hade du, vad var det du hade tänkt skriva om, hade du något bestämt ämne du tänkte skriva om … när du började din bloggarbana? Det hade inte jag … det bara kom lite eftersom … och gör så fortfarande … medans man sitter här vid bloggen, kommer ju idéerna sprutandes ur skallen!

Många har ju inredningsbloggar, matbloggar, handarbetsbloggar … och då är det liksom bara dom ämnena som dom skriver om och visar bilder från. Men i mina bloggar har det blivit ”stort som smått, allt möjligt, blandad kompott” hela tiden. Det finns inte bara ett ämne som intresserar mig och som jag vill skriva om eller läsa. Utan jag är ju liksom allätare … säkert som dom flesta är.

Nog surrat här nu av mig, ni vet ju redan vad min fråga var … så berätta gärna hur just din bloggarbana började och var och varför och när!

Själv började jag att blogga på MSN Space en gång, sedan var det på Aftonbladet den 19 juli 2006, för att följas under hösten av flera bloggar på Expressen, Blogdog, Blogger, Passagen, WordPress, Bloggspace, Webblogg, återigen på MSN Space och flera andra ställen …

Min blogg är min, den speglar mina tankar, funderingar, händelser – mitt liv. Min blogg är min ”datadagbok” – där minnesanteckningar skrives ner och bevaras, en ”vanlig gammaldags” dagbok som skrivs med penna … där vågar man kanske ändå skriva ner lite mera än vad man vågar här på cyberbloggen! Många öppnar sig totalt, men vissa saker finns som man kanske inte skriver ner i cyberrymdens värld!

Mina bokstäver som blir till ord och meningar och berättelser, dom svävar omkring för evigt här i cyberspacet! Alla har möjlighet att läsa dom – alltid … skrämmande tanke!

Min blogg är en ”ordventil” och ”tankebok” där jag kan ”avlasta” min hjärna som annars skulle koka över av tankar och funderingar *ler*. Tänk vad konstiga frågor och funderingar som helt plötsligt bara dyker upp där uppe i computern som ändå hjärnan är!

Jag älskar att uttrycka mig – med ord förstås – jag gillar ju att prata också!!! Men framförallt med ord och bokstäver … det har jag alltid gjort, tyckt om att skriva och berätta.

Jag har Skrivklåda … och jag älskar min blogg och bloggens underbara och aldrig sinande värld!

När jag är ute på mina promenader, så brukar jag alltid titta mig runt omkring, verkligen titta och tänk så mycket vackert det finns i vår natur! Jag lyssnar - jag luktar ... man hör fågelkvitter, naturligtvis också billjud och andra ljud, men eftersom jag älskar att gå ut tidigt på morronen när jag är ledig ... så är det nästan bara jag och fåglarna som är vaken! Älskar dessa kvittrande flygfän. Sen måste man lukta också. Man känner om det är vinter, eller vår och sommar. Naturen inte bara syns, den både hörs och har sina dofter - sin lukt.

Och många gånger har mina tankar varit ... när jag gått där på samma väg månad efter månad ... tänk nu är det vinter eller nu är det sommar och som det har förändrats i växtligheten under denna tiden. Från att ha varit brunt gräs till att bli det allra grönaste gröna gräs, blommor som kommit fram och sprider sin doft och sin färgprakt. Från att ha varit alldeles kala grenar på träden - till att bli alldeles fantastiskt prunkande vackra träd.

Ja nog gäller det att verkligen ta sig tid och se, verkligen SE! naturen är fantastisk och tänk ... den är alldeles gratis också - bara att suga i sig av allt - av prakten - av det vackra.

Så glöm inte att andas - glöm inte att leva - glöm inte att ta till dig allt detta vackra som finns runt omkring oss alla!

På vägen till toa städar jag. När jag går igenom vardagsrummet vattnar jag blommorna, sopar undan i öppna spisen, viker ihop tidningarna. På vägen genom köket ger jag hunden mat, plockar undan koppar, sätter på kaffet, i hallen rättar jag till mattan, lägger vantarna i lådan. I badrummet äntligen. Jag plockar ihop torra kläder, byter handdukar, slår på tvättmaskinen, Och så sätter jag mig, på toaletten. Medan jag sitter där torkar jag golvet.

Jag använde "förr i tiden" - låter som 100 år sedan *ler* ... oftare läppstift än nu för tiden. Tycker det blir mera läppglans ... men jag har "pippi" på att köpa läppstift ... konstigt va. När jag använder läppstift - så vill jag ha rött - mörkt rött helst.

Vilken färg gillar du bäst?

Funderade häromdagen på det här fenoment shopping. Vi kvinnfolk vi kan ju det där, vi gillar det, det är ett måste att strosa runt i affärer - även om vi inte skall ha nåt speciellt. Men det är kul att gå och titta - för kanske man ramlar på nåt som man verkligen behöver (eller så inte!).

Medans då karlar - våra kära män - dom gillar inte alls det där med att strosa runt. Dom kan inte förstå tjusningen med det helt enkelt.

När dom skall köpa nåt - ja då går dom till just den butiken och köper varan. Dom går inte runt och tittar, känner på sakerna eller kläderna, dom går in och ut lika fort.

....................

Mannen skall ha en ny skjorta - ja då går han väl till Dressman (typ) - provar - betalar och så går han ut! Precis så gör dom.

....................

Jag antar att dom missar en hel del som dom verkligen skulle behövt!!!!!! Vad tror ni kvinnfolk?

Visst är det väl ändå kul att gå på affärer, känna - kolla - prova - titta ...

Shopping shopping ...    

Vi kvinnor kan - det här med att shoppa! Det är då ett som är säkert och sant!               

Visst är det skönt när man fått iväg alla sina ”onödiga” och även ”nödiga” räkningar?! Man känner sig rik på nåt konstigt omvänt sätt, om ni förstår mig och mitt tänk. Fast man blir av med en massa tusingar … så är det ändå skönt att ”just nu och precis just nu” har man inga räkningar kvar!!! Man känner sig rik på ”inga räkningar”! Knäppt skrivet – jo jag vet!! Men det är ju som jag är …

Men nu till min undran och frågan jag tänkt ställa här i mitt inlägg till er bloggare å läsers:

Betalar ni era räkningar (jo det är ju klart som korvspad att ni gör det!!) … men vad jag menar att fråga om – är om det är över internet eller bankgiro eller posten kanske …

Själv är jag så gammelmodig – även om datorer är ett intresse för mig – så betalar jag med bankgiro – än så länge. Sonen tycker vi är omoderna … och visst – det kan jag väl hålla med om! I detta fallet … Men nog skall jag skaffa mig en sån där dosa från banken och plita in mina räkningar – så småningom och i framtiden!!!

Jag sitter här och funderar lite ... på varför det finns ondska i världen. Är det någon som kan svara på denna min fundering?

Människor kan verkligen vara onda - varför. Är människosjälen verkligen så hemsk - måste man ha den där - vad jag tycker - helt onödiga egenskapen? Tänk så många människor som verkligen lider här i världen, barn som far illa, vuxna som lider och mår dåligt. Då det till och med finns föräldrar som är onda mot sitt eget barn! Och dessa krig som härjar överallt på vårt jordklot - kan vi inte leva i fred med varandra den korta tid som vi faktiskt finns här? Jag kan inte se varför vi måste kriga mot varandra och förstöra och förgöra.

Det finns maktgalna människor som tror att dom skall leva för evigt och som vill komma till makten med hjälp av våld, dom vill styra sitt eget folk med piskan ... fy farao säger jag - tänk att leva i ett sånt land! Att inte få tänka eller säga vad man vill ... jag skulle aldrig kunna hålla tyst!

Det finns nog många typer av ondska. Gemen ondska, sjuk ondska ... men ingen ondska är bra.

Varför kan vi inte leva i fred, gemenskap och kärlek här i världen?

Varför kan vi inte dela ut lite flera leenden och vara snälla mot varandra, istället för att vara onda mot andra?

Dom flesta här i världen är ju inte onda - men det är ingen tröst när det finns så många som faktiskt har den där onda egenskapen!

Jag önskar världen vore en snäll plats - en fridfull plats som den en gång i tiden ändå var ... tills vi människor kom och började förstöra den.

Det känns lite som vinter idag - tänk vad sommaren går fort - nog för att det ännu kan vara underbara ljuvliga dagar - men det är ändå mot vinter vi går. Så nu gäller det verkligen att ta tillvara på den här tiden, riktigt njuta av den relativt ljusa tiden ännu, fast man märker ju att det börjar mörkna fort om kvällarna. Man får tända lampor - mysigt på sitt sätt förstås, men ändå: den där riktigt ljusaste tiden är över för i år - så är det bara! Bara att acceptera och se fram emot nästa års ljusa tid.

Det känns som att sommaren går fortare ju äldre man blir - när man var barn och fick sommarlov - så kändes ju det som en hel livstid. Sommarlovet var ju sååå länge. Och nu - hips vips så är sommaren över. Man hinner som vanligt inte med att göra allt det där som man tänkt göra - alla platser man tänkt besöka under sommaren ... ja ja - så är det bara - suck.