nyckelpigan-i-norr

Alla inlägg den 17 augusti 2015

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 19:43

Mitt hjärta svämmar över av kärlek då jag ser denna lilla fina människan - mitt eget älskade barnbarn. Hon fyllde fyra år den 29 juni och är oss så kär. Hon surrar och har så mycket att säga - otroligt vad ett barn hinner lära sig på bara fyra år. Fantastiskt att följa med i utvecklingen, att se och höra när hon lär sig prata, bara att kunna lära sig att sätta ihop ord till meningar och hinna snappa upp vad allt heter. Livet är fantastiskt! Jag är full av beundran och det är otroligt vad mycket hon vet och kan redan!

 Fotot taget ifjol

  Här var Nova alldeles nyfödd - eller rättare sagt 13 timmar - när vi såg henne första gången.

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 19:23

Sitter här med en redig huvudvärk, fick den i eftermiddags när jag satt ute på altanen efter min arbetsdag. Det var ordentligt varmt när jag slutade för dagen, halv tre. 24 grader var det och strålande solsken och inga moln och bara lite skön vind. Fortfarande underbart ute, molnfritt och ljuvligt.

Men inget skönt med skallebang - vet inte hur många Alvedon jag har tagit. Borde inte sitta här och uggla - borde försöka vila ögonen istället.

 


Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 13:27

 

Det är väl ett vackert nät - en sirlig och speciell skapelse - en skapelse av ett litet djur i naturen!
Återigen måste man förundras över vad naturen och alla djuren kan åstadkomma!
Naturen är fantastisk ... om man bara håller sina ögon och öron öppna - man får så mycket till livs varje dag bara av att se och höra. Tänk bara på alla vackra blommor man får se, all härlig fågelsång och kvitter man får höra ...
Jag vill tacka LIVET som har gett mig så mycket ... det har gett mig skogar, hav och vinden ... alla färger och alla djuren, dom ljuvliga blommorna och alla andra växter, solen, gräset ... naturen är fantastisk och vi människor är en del i den. Var rädda om naturen - vi måste leva i den - för vi tillhör den.

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 13:24

Varför blev jag sån som jag är nu? Vad är det som har gjort att jag tycker och tänker på det sätt som jag gör idag? Vad har präglat mig och vem? Vilka värderingar har jag fått och varför.

Det är klart - man blir ju präglad - på gott eller ont - av dom man växer upp hos och uppfostras av. Man tar med sig dom värderingarna som dom har - i ens eget liv och leverne. Och deras "tyck" så att säga ... men hur mycket är egentligen "mitt eget" av det jag tycker och tänker och menar? Är det verkligen JAG som tycker det jag tycker, eller är det mina "föräldrar" som har gjort så jag tycker som jag tycker nu? (det blev mycket tycker *ler*).

    

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 12:21

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 12:11

Vad tycker ni egentligen om reklam på tv? Visst är det väl irriterande - men jag förstår också att reklamen är ett måste - det skall ju finansiera vårt programutbud. Och är ett nödvändigt ont. Men nog är det för ofta och för mycket - man får väl tycka det eller hur?

Och så mitt i en film på fyran, då skall det vara nyheter kl 22 i en kvart - baaa -många gånger har man gett upp - man ids inte vänta i fortsättningen på filmen.

Nu i sommar tycker jag reklamen på spel - casinospel och sånt - bara har ökat och jag gillar inte detta! Heller inte reklam på sprit - även om jag inte är helnykterist.

Viss reklam gillar jag - mitt leende blir aldrig så stort som när jag ser blöjreklamen med alla söta små barn och så gillar jag reklamen där clownerna är med på en bank. Även ICA-reklamen är bra. Så visst - det finns bra/rolig/söt reklam också, men också sån som man inte begriper sig ett dugg på.

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 11:32

Som jag skrev i förra inlägget - mitt arbete har jag alltid gillat. Och det är väl tur det, när man skall vara där så mycket. Man är ju mer på jobbet än hemma. Inte klokt egentligen.

Jag är en sån där person som älskar mitt hem - det är min borg och jag är väldigt "hemmelig" av mig. Även om det också förstås är kul att åka bort - men borta bra - hemma bäst - det stämmer väldigt bra på mig!

Jag gillar att dona och hålla på hemma, har alltid gillat att laga mat, baka - även om bakningen har satts lite så där på undantag dom senaste åren, inte bakar jag som förr. Det är ju knappt nån som vill fika nu för tiden. Hur tokigt det än låter - så älskar jag att städa, det är liksom terapi för mig, jag njuter av rent hem och pedant som jag är - så vill jag ha var sak på sin plats. Jag blir stressad av att veta att jag inte farit runt med dammtrasan! Knäppt eller hur. Men sån är jag.

Är en social människa - har alltid varit och är väldigt öppen av mig - gillar att prata, skrattar lätt och ofta och gärna. Har humor, är snäll och hjälpsam, vill alla väl - tar hand om mig själv sist och tänker på alla andra först och främst. Är givmild, tycker att man skall ge med hjärtat sitt och inte bara för att man måste ge.

Gillar musik - att läsa - se filmer och deckare, är stor djurvän (maken och jag har haft en schäfer - väldens finaste och snällaste), som 10-åring fick jag en svart mellanpudel och han blev nästan 10 år.  

Tycker om inredning - mina färger i hemmet är svart, vitt, grått och silver. Klädfärger som jag gillar är ju förstås svart - kanske för mycket - men även rött, vitt, turkost, gult, orange.

Men nog ser man under årens lopp - att man ändrar stil och vad man gillar i inredningsväg. Har skänkt gardiner till Kupan och då brukar jag tänka - hur har jag kunnat tycka om dom här och haft dom uppe!? Men ett tag är det ju storblommigt som gäller, mycket färger och mönster och nu vill jag bara ha vitt och inget mönster på mina gardiner. Ja i så fall då randigt. Men det inte jag tycker om nåt mera, det gillas av andra och därför är det ju tur att ställen som Kupan finns, liksom Reprisen och Second Hand i Öjebyn. Jag skänker ofta och mycket dit - det är superbra. 

Av födsel och ohejdad vana - så är jag äckligt morronpigg - är även kvällspigg, men visst märker man att ju äldre man blir - ju tröttare är man på kvällen, speciellt vintertid. Börjar jobba halv sju, men som regel är jag på mitt jobb redan strax efter femsnåret - inte klokt - betalt får jag först från klockan sex. Man är ju knäpp eller hur? Tror inte jag får nån guldstjärna för det! Men spelar roll ...

Annars så läser jag vansinnigt mycket - hade med mig till jobbet, två kassar med böcker som jag läst under min semester, förra måndagen när jag började om att jobba, vi delar böcker här på jobbet jag och en tjej och så har vi även bokhyllor där vi kan lämna och låna böcker. Jättebra tycker jag.

Som mamma är jag en riktigt "hönsmamma" - väldigt mån om mitt barn, vill honom så väl och vill ge honom allt, men mest av allt kärlek och trygghet och det tror jag nog att både maken och jag har lyckats ge honom! Han är ju vårat allt och även hans barn ... jag vill ge mitt barn allt det som inte jag fick av mina föräldrar. Skulle kunna gå genom eld och vatten för honom.

Min kropp är gammal och sliten - jo det är sant, nog känns det att man inte är 20 år nåt mera. Men jag klagar inte ändå, för det finns dom som har det värre. Jag har fibromyalgi och ständig värk, svårt att gå ibland, stel och styv som ett kassaskåp. Men alltid - nästan - glad. En glad skit, som kan njuta ändå av livet. Förr var jag mera aktiv - sprang och det blev som ett gift i mig, kunde inte göra nåt om jag inte hade varit ut och sprungit. Det gick till överdrift. Nu kan jag ha svårt för att gå ibland, det gör ont från fotsulorna till nacken brukar jag säga. Mina höfter är djävliga också - vaknar tusen gånger om nätterna på grund av värk och smärta. Vet inte hur jag skall ligga ibland, blir lätt stressad - inombords stress - har alltid en lista skriven i mitt huvud på saker som skall göras när jag är ledig och hinner jag inte med allt - så blir jag stressad. Man måste ta fast sig själv ibland och tala förstånd och fråga sig själv: vad spelar det för roll om jag hinner med detta eller inte! Ibland är man klok och lyssnar på sig själv och stressar ner. Men inte alltid.

Tycker också om att hålla på i trädgården, har inte så stor - men alldeles tillräcklig. Men jag har faktiskt på senare år - börjat lägga igen en del plantering - jag orkar inte hålla på med ogräsrensningen som förr. Inte nog med fibro - utan ryggen är inte av denna världen. Har haft problem med ryggen sen 13-års åldern och inte blir den ju bättre med tiden. Men det har alltid varit som en lisa för själen att vara ute i landen och påta.


Fortsättning följer ...

 





Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 10:26

Man har ju hängt med ett tag, men livet är kärt och betydelsefullt för mig, oavsett om man blivit äldre. Man uppskattar varje dag och tänker faktiskt lite mera på livets gång än när man var ung. Inlägget har ju rubriken: lite-om-mig, så vart skall man börja då ... Ja kanske vid födseln. Föddes i en by utanför Kalix, som heter Båtskärsnäs, av två unga föräldrar - som första barnet - barnaskaran skulle snart bli totalt sex stycken - jag som äldst och den yngsta bara nio år yngre. Tre av varje "sort". Det var mycket tråkigheter i min barndom - pappa drack, misshandlade mamma, till slut hände en tragisk sak mig - incest - bara sex år var jag och detta har blivit ett stort ärr i mitt inre - mitt hjärta och själ. Men som tur var så hade jag mina älskade morföräldrar som tog hand om mig. Pappa fick fyra års fängelse och fick inte ha några flickor hemma. Min 1,5 yngre syster hamnade hos våra farföräldrar och mina två yngsta syskon i samma familj utanför Älvsbyn. Tyvärr så fick dom två äldsta bröderna växa upp hos min mamma och pappa, det var synd om dom. Mitt liv blev ändå bra - tack vare mormor och morfar - som jag älskade så mycket. Men dom dog när jag ännu var ung. Mormor -73 och morfar -75. Morfar flyttade med mig till Piteå -74, för min moster fanns här i Munksund också. Mormor dog dagen före nyårsafton -73. Kan bara säga att jag hade velat ha dom kvar i livet mycket mycket längre, så jag hade fått hjälpa dom ännu mera - som tack för allt dom gjort för mig. Men livet bestäms ju inte av den lilla människan - så är det. Jag träffade min man redan -74 på en SCA-fest - han jobbade på sågen och jag på pappersbruket. Och vi är fortfarande som ler och långhalm - fniss. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom! Han är min andra hälft. Det är bara så. Och -81 föddes våran son Patrik som är solen i vårat liv och 2011 föddes hans lilla Nova - och som alla som har barnbarn förstår - så är ju hon också en guldklimp. Och nu snart - vilken dag som helst - blir det ett till litet liv som vi får älska av hela vårt hjärta. För det gör man ju - så fort man ser detta lilla livet - så faller man av kärlek.

Jag har ett jättebra arbete, har jobbat på samma företag sen -73 och har trivts vareviga dag - det är sant! Jättefina arbetskamrater - men nu sista 10 åren så har "dom börjats att byta ut" till yngre förmågor - folk blir ju äldre och går i pension! Nu längtar jag också efter ledig tid - tillsammans med maken som gick tidigare i pension för ett par år sen. När man kommer i den här åldern, så är det så mycket annat man också uppskattar i livet - inte bara jobb, utan jag längtar efter att få vara min egen arbetsgivare, inga måsten, inga tider att passa - utan bara att ta dagen som den kommer, göra det man vill - när man vill och om man vill! Men än är det några år kvar.


Jag återkommer med "mera-om-mig".

   Nu skall jag äta - för jag har lunch.

Presentation

Urverket

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Fallande nyckelpigor

Mitt glittrande namn

Kiss me


Skapa flashcards