nyckelpigan-i-norr

Alla inlägg under augusti 2015

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 21:30

Ibland frågar man sig - gör människor precis allt för pengar? Och det tror jag faktiskt att en del gör, dock inte alla - som tur är!

Jag skulle själv inte kunna göra allt bara för pengar - även om pengar är mycket och viktigt i ens liv. Men lite stolthet och lite självaktning har man väl.

En del ställer upp på det mest bisarra i tv ... alla dessa såpor som invaderar tv:n nu för tiden.

Varför skall man ställa upp och göra sig till åtlöje för svenska folket? Bara för pengarna man får? Betyder verkligen pengar så himla mycket - tydligen gör dom det!

Skulle du kunna tänka dig att ställa upp på precis allt i tv!

 

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 21:30

Alla har vi väl någon gång blivit vettskrämda när telefonen ringer mitt i natten, när vi ligger och sover!

Man blir rädd - för det första som far genom huvudet är ju - det har hänt nåt!! Annars ringer ju ingen mitt i natten!

Men är det så att man får prata med en fylltratt när man i sin rädsla lyfter på luren - ja då blir man ju vansinnigt arg!!!

Se för faaaaaan till att slå rätt nummer din jävla typ!!!! Ringa och skrämmas så där mitt i natten jävla fylltratt.

Känns det igen? Skulle tro det ... alla har nog varit med om det någon gång som sagt!

Men man kan ju då efteråt när man kastat på luren efter fyllesnackepären på andra sidan - andas ut - det hade inte hänt nåt!!!! Puh - hjärtat for ju upp i halsgropen på en och lättnadens suck fyller hela andningen - när man sen lägger sig till ro igen på kudden.
image159

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 21:30

Att älska behöver inte vara så svårt, men glömma och förlåta är svårare ... Det sägs att man behöver förlåta människor som gjort en illa, inte för deras skull utan för sin egen skull ... för att kunna gå vidare ... Men frågan är hur länge är det sunt att vara arg och ledsen på de som gjort en illa??? Hur ska man bli av med all den ilska och frustration som man känner?

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 21:30

Jag har under årens lopp haft flera bloggar - lite här och där. Uppdaterat nästan varje dag eller mera sporadiskt eller sällan. Och när en blogg bara försvinner - så där puts väck, bloggstället läggs ner eller nåt annat som händer - så blir man ju jätteledsen, inte bara att man förlorar sin blogg, sina bilder och foton, sina inlägg och kommentarer, sina funderingar - tankar och sin dagbok - så förlorar man ju också sina bloggvänner, sina favvobloggar och hur i friden skall man hitta igen dom? Det är onekligen jättetrist och detta har man ju varit med om. Jag vill ju ha kvar min cyberdagbok - man vill kunna gå tillbaka och läsa vad man gjorde då eller då - man vill läsa sina tankar om nåt speciellt man skrivit - sina funderingar - man vill kunna läsa kommentarer som man fått under årens lopp.

 

Att förlora sin blogg är ju en bagatell i Universum - men ändå ... jag vill ha kvar det som jag skrivit helt enkelt - skall det vara så svårt att förstå! Jag vill ha kvar MINA ORD, MINA TANKAR, MINA MENINGAR - MIN DAGBOK i cyberrymden!

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 08:45

Har du något mellannamn: Siv Maria

Har du något syskon: två syrror och två bröder och så en änglabror (endast 45 år gammal när han avled i november 2007!)

Något skoj som ett syskor sagt: Eftersom vi syskon inte har vuxit upp tillsammans - så saknar jag något sådant minne! Tyvärr säger jag ... för så känns det för mig! Saknar verkligen syskonminnen och hela uppväxttiden man har då!

Ett roligt skolminne: När jag var med i en julpjäs på vårat Folkets Hus - var väl i 8 års åldern! Pratade högt och tydligt som min mormor hade sagt att jag skulle göra! Och då menar jag: HÖGT!

Tråkigt skolminne: Vet inte om jag har något tråkigt skolminne????  
1:a Jobbet: I en kiosk vid badstranden - en hel sommar. Var väl 15-16 år.

1:a kärlek: En kille i klassen - Lasse.

Mest pinsamma: När jag krockade med en servitris (manlig) på en restaurang i Jönköping - det var väldigt pinsamt! Han bar på en överfull bricka med porslin!!!!!!!!!!!!!! Det small i hela restaurangen av det fallande och kraschande porslinet och alla tittade på mig! Usch så skämmigt och hemskt ... detta var på lägerskolan när vi gick ut nian.

Det bästa som hänt mig: Det var väl när man själv fick barn och kunde kallas för MAMMA! Och sen få sitt första barnbarn - nu är ju ett till på gång vilken dag som helst - så det är lycka.

Vad gör mig glad: Det finns mycket saker som gör mig glad - hela livet och varje dag är väl en glädje i sig tycker jag!!!

Vad gör mig arg: Orättvisor, egoistiska människor och falska, skvaller, människor som bara skor sig själva ... människor som pratar skit bakom ryggen på andra, rövslickare - usch säger jag!

Vad gör dig lycklig: Min familj!

Min dröm: Att få leva ett långt och friskt och lyckligt liv och att det skall gå bra för min son här i livet! Att min man och jag får många många många år tillsammans!

Vad jag ska göra härnäst: Jobba 
Jag utmanar: Alla som vill! Ingen nämd och ingen glömd heller!

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 08:15

Undrar varför det är sånt förtryck i många länder på kvinnor! Vem bestämmer egentligen över sånt förtryck och vem skapar sådana lagar och regler - som gör att kvinnorna förföljs, tvingas bära slöjor och andra "gömmande" kläder, kvinnor förbjuds att tala till andra män än sin egen och knappt det ibland, eller förbjuds överhuvudtaget att tala i mäns närvaro, förbjuds studera och arbeta.

Jo dessa förtryckare är män! Det är dom religiösa som styr vissa länder ... dom styr med ålderdomliga lagar och regler ...

Alla dessa vansinnesregler skall det kvinnliga släktet leva upp till, dom skall vara mannen underdåniga och inte ha rätt till egen vilja och ett eget beslut! Det är vansinne ... vi lever i år 2015!!!!!!!!!! Vakna upp och låt varje enskild medborgare i varje land bestämma över sitt eget livsöde! Inte bli tvingade att leva efter något gammalt och ålderdomligt som någon man bestämt för 2000 år sedan. Låt varje kvinna själv bestämma över vem dom vill gifta sig med och om dom vill gifta sig!! Låt varje kvinna själv bestämma över om dom vill ha samlag och med vem och när!!!!

Låt kvinnor och barn bestämma själva! 

Jag tycker det är fruktansvärt det här kvinnliga förtrycket - i vilket land det än må förekomma och finnas! Ingen kvinna eller man eller barn - skall behöva vara förtryckta! Inte någonstans! Alla skall ha rätt att själva skapa sitt liv och bestämma hur dom vill leva det och med vem!

Jag kan inte förstå varför män i vissa länder skapar dessa regler att kvinnorna skall vara si eller så, klä sig efter någon gammal lag ... att inte få studera och leva fritt! Vad är det som gör att detta förtryck finns undrar jag!! 

Och vad är det som rättfärdigar män, bröder och pappor och farbröder, att kunna göra s k hedersmord på sina döttrar och systrar - bara för att dessa kvinnor vill leva enligt sitt eget huvud och välja sin käraste! Männen får ju leva ut sina tankar ... varför får inte kvinnorna det då??? Tänk att mord accepteras mera, än kvinnors rätt till den kärlek dom hyser till en man dom själva väljer!  

 

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 07:30

 

Bara lite lätta, helt vanliga, ovanliga och djupa tankar från en vanlig människa mitt i livet – just nu.

 

Visst är det skönt att kliva upp varje morron – även om man är trött och sliten av någon anledning, men ändå – att orka och kunna kliva upp från sin säng – utan hjälp – det är väl en gåva som vi nog borde vara oändligt tacksamma för – så länge den varar. Man kan inte ta något för givet här i livet.


Själv är jag ju äckligt morronpigg och även kvällspigg – så många brukar fråga mig – blir du aldrig trött … visst blir jag det – annars vore det ju något fel å mig! Jag brukar skämtsamt säga att det blir för lite sömn mitt på dagen. Skämt åsido – jag är tacksam och jag uppskattar denna livets gåva att kliva upp själv från sängen, att ha ett arbete att gå till och hus och hem, familj och vänner. Det är inte alla förunnat – tyvärr. Vi tar så mycket för självklart här i livet! Tänk så många som ingenting alls har, medans andra har hur mycket som helst – av allt!


Vad jag också kan tänka på i detta djupa sammanhang – det är ju att man inte behöver vara rädd för liv och lem, att man inte lever mitt i krigets skugga eller annat elände. Tänk vilken rädsla människor måste känna i många länder, både för sin egen del och även sina barns och släktingars liv. Att alltid gå omkring och vara rädd för flygplan, gevärseld, kulsprutor, militärer och deras fordon. Man kan bara hoppas att man aldrig aldrig skall behöva känna denna typen av rädsla! Det borde ingen människa egentligen behöva vara med om tycker jag.


Varför kan inte vi människor leva i fred med varandra – denna korta tid vi finns på jordens yta! Varför kan vi inte leva bredvid varandra, oavsett kultur, religion, politisk åsikt, rastillhörighet eller sexualitet? Detta är något som jag inte kan förstå alls – att kunna respektera varandra och leva i harmoni oavsett alla skillnader – vi är ju människor ändå alla och med samma värde – så anser jag att det borde vara. Vi är alla människobarn komna ur ”någonting” från ”någonstans”. Därför tycker jag att alla är lika värda, men tyvärr så funkar inte detta … vilket är så oerhört tragiskt och ledsamt. Kvinnor och män och barn skall behandlas bra – var dom än finns och lever.


Denna problematiken kan man prata och skriva om hur mycket som helst, men det får väl räcka så här.


Jag tittar ut genom mitt fönster här på jobbet och kan se att det är dimmigt och grått, fukten dryper i träd och buskar – det är +14 denna dagen anno 26 augusti 2009.

Men visst kan också dimman vara vacker och speciell – blir lite mystiskt med den, där den sveper sig kring naturen. Det är som långa fingrar från något av skogens alla väsen – för dom tror ni väl på eller ...


Själv kan jag aldrig få nog av att titta – verkligen titta – på naturen och alla skiftningar som den gör. Vilka färger det kan bli ibland på himlavalvet – har ni tänkt på det. Och molnen – vilka formationer och variationer det kan bli ibland. Ingen dag är den andra lik egentligen – det finns skiftningar hela tiden i naturen – vilket glädjer mig och många andra.


Men tänk – det är inte alla som kan se allt detta – att kunna se – det är också något att vara tacksam för – det är ingen självklarhet att alla kan se. Men hur ofta tänker man på det! Inte alls ofta – ibland behöver man nog få sig en liten och omruskande tankeställare. Man tar så mycket för självklart, men det är ju inte det.


Att också kunna höra – vilken lycka! Höra all ljuvlig musik (och även ”oljuvlig”), barnens glada rop (men även gråt!), fågelkvitter (ljuvligt), forsens brus … ja det finns så mycket man vill höra. Sina barns röster förstås … Men även här är det ju så att alla kan inte höra.

Synen, hörseln, känseln, empatin, kärleken, lyckan … några byggstenar som gör att man kan känna sig som en ”hel människa”. Finns många andra också förstås – men detta var några viktiga enligt mig.


Ja det är sannerligen inte lätt att sluta skriva ”i tid” … det är lätt att det blir för långt och för mycket – man svänger hit och dit i tankeverksamheten.

Det är bäst att sluta mitt ”tänkande” för denna gången och jag ber att få återkomma!

Alla som orkat läsa ända hit ner – tackar jag förstås!


Barbro

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 07:30

 

Ibland när jag ser på tv alla stackars barn som har det svårt, så kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är så hemskt att se dessa bedjande små ögon och tänka - vad har dessa barn för framtid i sitt land - ingen framtid alls skulle jag vilja säga. Tänk så många barn som har mist sina föräldrar och står helt ensam. Barn som är i mitt eget barnbarns ålder - fyra år. Jamen så hemskt och fruktansvärt. Hungriga små magar, frusna kroppar, ensam, ingen som tröstar och hjälper och värmer dom. Vad skall det bli av dom? Vad har dom för framtid? Dom får sova ute på gatorna på en kartongbit - i bästa fall. Trasiga kläder och trasiga människor.

Det borde inte få vara så här i världen, för resurser finns att ta hand om dom - pengar finns - men dom fördelas så orättvist så det är inte klokt.

Krig och elände borde inte få finnas till!

Jag hörde igår på tv att det är 30 miljoner barn på flykt runt om i världen - tänk er - 30 miljoner.

Det går nästan inte att ta till sig denna smärtan - det är så ofattbart att barn skall behöva ha det så här.

Frysa, vara hungriga, ensamna, utnyttjade på det mest hänsynslösa sättet - både i prostituion och arbete.

Barn borde alltid få vara - just det - barn. Leka - ha roligt - en trygg omgivning - ett hus och hem och tak över huvudet och en varm säng och famn att krypa upp i - mat för dagen - utbildning - nån som bryr sig om dom - tar hand om dom - inte behöva vara rädd.

Jag skulle vilja vara en räddande och beskyddande ängel och hålla mina händer över dessa utsatta barn som finns runt om i världen. Jag skulle vilja hjälpa.


Presentation

Urverket

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14
15
16
17 18 19 20 21
22
23
24 25 26 27 28
29
30
31
<<< Augusti 2015 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Fallande nyckelpigor

Mitt glittrande namn

Kiss me


Skapa flashcards