Vad tycker ni egentligen om reklam på tv? Visst är det väl irriterande - men jag förstår också att reklamen är ett måste - det skall ju finansiera vårt programutbud. Och är ett nödvändigt ont. Men nog är det för ofta och för mycket - man får väl tycka det eller hur?

Och så mitt i en film på fyran, då skall det vara nyheter kl 22 i en kvart - baaa -många gånger har man gett upp - man ids inte vänta i fortsättningen på filmen.

Nu i sommar tycker jag reklamen på spel - casinospel och sånt - bara har ökat och jag gillar inte detta! Heller inte reklam på sprit - även om jag inte är helnykterist.

Viss reklam gillar jag - mitt leende blir aldrig så stort som när jag ser blöjreklamen med alla söta små barn och så gillar jag reklamen där clownerna är med på en bank. Även ICA-reklamen är bra. Så visst - det finns bra/rolig/söt reklam också, men också sån som man inte begriper sig ett dugg på.

Som jag skrev i förra inlägget - mitt arbete har jag alltid gillat. Och det är väl tur det, när man skall vara där så mycket. Man är ju mer på jobbet än hemma. Inte klokt egentligen.

Jag är en sån där person som älskar mitt hem - det är min borg och jag är väldigt "hemmelig" av mig. Även om det också förstås är kul att åka bort - men borta bra - hemma bäst - det stämmer väldigt bra på mig!

Jag gillar att dona och hålla på hemma, har alltid gillat att laga mat, baka - även om bakningen har satts lite så där på undantag dom senaste åren, inte bakar jag som förr. Det är ju knappt nån som vill fika nu för tiden. Hur tokigt det än låter - så älskar jag att städa, det är liksom terapi för mig, jag njuter av rent hem och pedant som jag är - så vill jag ha var sak på sin plats. Jag blir stressad av att veta att jag inte farit runt med dammtrasan! Knäppt eller hur. Men sån är jag.

Är en social människa - har alltid varit och är väldigt öppen av mig - gillar att prata, skrattar lätt och ofta och gärna. Har humor, är snäll och hjälpsam, vill alla väl - tar hand om mig själv sist och tänker på alla andra först och främst. Är givmild, tycker att man skall ge med hjärtat sitt och inte bara för att man måste ge.

Gillar musik - att läsa - se filmer och deckare, är stor djurvän (maken och jag har haft en schäfer - väldens finaste och snällaste), som 10-åring fick jag en svart mellanpudel och han blev nästan 10 år.  

Tycker om inredning - mina färger i hemmet är svart, vitt, grått och silver. Klädfärger som jag gillar är ju förstås svart - kanske för mycket - men även rött, vitt, turkost, gult, orange.

Men nog ser man under årens lopp - att man ändrar stil och vad man gillar i inredningsväg. Har skänkt gardiner till Kupan och då brukar jag tänka - hur har jag kunnat tycka om dom här och haft dom uppe!? Men ett tag är det ju storblommigt som gäller, mycket färger och mönster och nu vill jag bara ha vitt och inget mönster på mina gardiner. Ja i så fall då randigt. Men det inte jag tycker om nåt mera, det gillas av andra och därför är det ju tur att ställen som Kupan finns, liksom Reprisen och Second Hand i Öjebyn. Jag skänker ofta och mycket dit - det är superbra. 

Av födsel och ohejdad vana - så är jag äckligt morronpigg - är även kvällspigg, men visst märker man att ju äldre man blir - ju tröttare är man på kvällen, speciellt vintertid. Börjar jobba halv sju, men som regel är jag på mitt jobb redan strax efter femsnåret - inte klokt - betalt får jag först från klockan sex. Man är ju knäpp eller hur? Tror inte jag får nån guldstjärna för det! Men spelar roll ...

Annars så läser jag vansinnigt mycket - hade med mig till jobbet, två kassar med böcker som jag läst under min semester, förra måndagen när jag började om att jobba, vi delar böcker här på jobbet jag och en tjej och så har vi även bokhyllor där vi kan lämna och låna böcker. Jättebra tycker jag.

Som mamma är jag en riktigt "hönsmamma" - väldigt mån om mitt barn, vill honom så väl och vill ge honom allt, men mest av allt kärlek och trygghet och det tror jag nog att både maken och jag har lyckats ge honom! Han är ju vårat allt och även hans barn ... jag vill ge mitt barn allt det som inte jag fick av mina föräldrar. Skulle kunna gå genom eld och vatten för honom.

Min kropp är gammal och sliten - jo det är sant, nog känns det att man inte är 20 år nåt mera. Men jag klagar inte ändå, för det finns dom som har det värre. Jag har fibromyalgi och ständig värk, svårt att gå ibland, stel och styv som ett kassaskåp. Men alltid - nästan - glad. En glad skit, som kan njuta ändå av livet. Förr var jag mera aktiv - sprang och det blev som ett gift i mig, kunde inte göra nåt om jag inte hade varit ut och sprungit. Det gick till överdrift. Nu kan jag ha svårt för att gå ibland, det gör ont från fotsulorna till nacken brukar jag säga. Mina höfter är djävliga också - vaknar tusen gånger om nätterna på grund av värk och smärta. Vet inte hur jag skall ligga ibland, blir lätt stressad - inombords stress - har alltid en lista skriven i mitt huvud på saker som skall göras när jag är ledig och hinner jag inte med allt - så blir jag stressad. Man måste ta fast sig själv ibland och tala förstånd och fråga sig själv: vad spelar det för roll om jag hinner med detta eller inte! Ibland är man klok och lyssnar på sig själv och stressar ner. Men inte alltid.

Tycker också om att hålla på i trädgården, har inte så stor - men alldeles tillräcklig. Men jag har faktiskt på senare år - börjat lägga igen en del plantering - jag orkar inte hålla på med ogräsrensningen som förr. Inte nog med fibro - utan ryggen är inte av denna världen. Har haft problem med ryggen sen 13-års åldern och inte blir den ju bättre med tiden. Men det har alltid varit som en lisa för själen att vara ute i landen och påta.

Fortsättning följer ...

Man har ju hängt med ett tag, men livet är kärt och betydelsefullt för mig, oavsett om man blivit äldre. Man uppskattar varje dag och tänker faktiskt lite mera på livets gång än när man var ung. Inlägget har ju rubriken: lite-om-mig, så vart skall man börja då ... Ja kanske vid födseln. Föddes i en by utanför Kalix, som heter Båtskärsnäs, av två unga föräldrar - som första barnet - barnaskaran skulle snart bli totalt sex stycken - jag som äldst och den yngsta bara nio år yngre. Tre av varje "sort". Det var mycket tråkigheter i min barndom - pappa drack, misshandlade mamma, till slut hände en tragisk sak mig - incest - bara sex år var jag och detta har blivit ett stort ärr i mitt inre - mitt hjärta och själ. Men som tur var så hade jag mina älskade morföräldrar som tog hand om mig. Pappa fick fyra års fängelse och fick inte ha några flickor hemma. Min 1,5 yngre syster hamnade hos våra farföräldrar och mina två yngsta syskon i samma familj utanför Älvsbyn. Tyvärr så fick dom två äldsta bröderna växa upp hos min mamma och pappa, det var synd om dom. Mitt liv blev ändå bra - tack vare mormor och morfar - som jag älskade så mycket. Men dom dog när jag ännu var ung. Mormor -73 och morfar -75. Morfar flyttade med mig till Piteå -74, för min moster fanns här i Munksund också. Mormor dog dagen före nyårsafton -73. Kan bara säga att jag hade velat ha dom kvar i livet mycket mycket längre, så jag hade fått hjälpa dom ännu mera - som tack för allt dom gjort för mig. Men livet bestäms ju inte av den lilla människan - så är det. Jag träffade min man redan -74 på en SCA-fest - han jobbade på sågen och jag på pappersbruket. Och vi är fortfarande som ler och långhalm - fniss. Jag kan inte tänka mig ett liv utan honom! Han är min andra hälft. Det är bara så. Och -81 föddes våran son Patrik som är solen i vårat liv och 2011 föddes hans lilla Nova - och som alla som har barnbarn förstår - så är ju hon också en guldklimp. Och nu snart - vilken dag som helst - blir det ett till litet liv som vi får älska av hela vårt hjärta. För det gör man ju - så fort man ser detta lilla livet - så faller man av kärlek.

Jag har ett jättebra arbete, har jobbat på samma företag sen -73 och har trivts vareviga dag - det är sant! Jättefina arbetskamrater - men nu sista 10 åren så har "dom börjats att byta ut" till yngre förmågor - folk blir ju äldre och går i pension! Nu längtar jag också efter ledig tid - tillsammans med maken som gick tidigare i pension för ett par år sen. När man kommer i den här åldern, så är det så mycket annat man också uppskattar i livet - inte bara jobb, utan jag längtar efter att få vara min egen arbetsgivare, inga måsten, inga tider att passa - utan bara att ta dagen som den kommer, göra det man vill - när man vill och om man vill! Men än är det några år kvar.

Jag återkommer med "mera-om-mig".

   Nu skall jag äta - för jag har lunch.

Nu har jag tagit mig en liten micropaus med en kopp kaffe! Det behöver man ibland eller hur? Så jag tar mig också tid att skriva några rader - tar ju inte många sekunder för mig som är snabb ... som vinden *fniss*. Nämen det är sant - jag är snabb över tangenterna! Det är inget skryt heller! Men man kanske inte skall säga så där - det gäller att vara lågmäld, hålla tillbaka och vara liksom lite så där lagom - som vi svenskar är så bra på!

Oj vad jag svamlar ibland!

Tittar ut genom mitt fönster här på jobbet och ser en blå himmel och solen som strålar på gröna björkar - det är så vackert och jag bara njuter. Både av livet - naturen och kaffekoppen!

Gomorron på er - hoppas natten har varit god och skön med bra sömn. Jag har sovit bra - för att vara mig - trots flera vakna stunder.

Vaknade upp till en något kylig morron - bara +5 grader, brr-känsla, fuktigt i luften, med en sol som går strax ovanför trädtopparna - det är onekligen på väg mot "fel håll" nu ... men vi har ändå haft några fantastiskt fina dagar, varmt, soligt - knappt någon vind alls. Underbart "utesittarväder".

I fredags var vi på kräftkalas tillsammans med fyra andra par - vi hade en trevlig kväll, god mat och mycket surr. Vi satt förstås ute och det var ljuvligt. Jag njuter.

Igår hann vi med besök hos min kusin och hennes man, dom bor bara en liten bit från oss och så en sväng till "lilla familjen" - sonens familj alltså. Jag fick av min kära kusin - massor med böcker och så ett svart brickbord och så har jag också fått en Lackhylla från Ikea som hon inte skulle ha kvar - men den måste sonen köra hem med lastbilen - när han har tid, han har jobbat tre veckor i streck - bara varit ledig en dag på den tiden och inte bara 8 timmar/dag - utan 12 timmar vissa dagar. Och en dag från kl 07 till 02 på natten dagen efter!!!

Kvällen avslutades med Poirot - tycker det är en trevlig och småmysig deckare. Gubbig - javisst - men mysig ändå. Lite småkul att se när han trippar fram med sina lackskor!

Nu är det dags för påtåren och jobberi jobbera! Ha en alldeles fantastisk dag vart du än befinner dig!

Jag brukar alltid inför sommaren - införskaffa ett antal nya härliga fräscha sommarklänningar/tunikor. Så även i år ... men flera av dom har bara blivit liggandes, ostrykta till och med - för vädret har ju inte visat sig från sin allra bästa sommarsida ... för mycket kyliga dagar - för mycket regn och blåst. Jag älskar färger som turkost och rött och vitt på sommaren . . . nåja skall jag vara ärligt - och det skall jag ju vara - så har jag ju använt mig av svart också - men kan kännas lite trist på sommaren faktiskt.

Nu är det snart dags att tänka på hösten och sen vintern - införskaffa lite varmare och gosigare kläder. Har kikat lite i kataloger och på nätet och färger som jag kan se är poppis - det är lila och orange. Grått, brunt och svart förstås också. Det är nästan lite 70-talsstuk över det hela - lite bohemiskt och lantligt. Nåja inte mig emot. När man själv fanns på 70-talet - så känner man ju liksom igen sig i modet till den här vintern.

Förra året hade jag pippi på att köpa olika ponchos - vilket härligt plagg det är. Så skönt att dra på sig så man inte fryser om axlar och rygg. Hade en orange poncho som min mormor virkat (på 70-talet). Den skulle man ha haft kvar - undrar vart den försvann!?

Nya vinterkängor måste jag också hitta. Det är nog prio ett tror jag. Viktigt med sköna och varma skor.

Usch när man tänker på vintern - slutar göra det NU!   

Hej svejs - äntligen kom jag in på internet. Man blir ju vansinnig när man inte kommer UT. Nåja - har tagit en liten micropaus här på jobbet för att skriva ett "gomorroninlägg" till er.

Sovit som en stock i natt ... vaknade 04.40 av klockradion som spelade högt ... upp å hoppa och göra sig klar för dagens jobb. Tänker flexa ut även idag till lunch. Skall förbereda lite för kvällens kräftkalas.

Kollade precis på YR och dom lovar kanonväder i helgen och även hela nästa vecka - varmt och soligt - kan det bli bättre - så här skulle vädret ha varit under högsommaren - men bättre sent än aldrig! Man får njuta även om man jobbar.

Har också så många idéer i skallen på att möblera om och rensa bland möbler/prylar och sånt ni vet. Är sugen på att lägga ut till försäljning - har aldrig prövat på detta - men kanske att man skulle det en chans och tjäna nån krona på sånt man är less och inte behöver - jag brukar ju alltid lämna på Kupan - har varit dit flera gånger under semestern.

Dagen idag började lite mulet och duggregnigt och cirkus +13 grader. Solen har kikat fram för ett tag sen och det blir nog fint även idag skulle jag tro. "Det är ju lovat så" ... och då stämmer det väl eller hur?

  Nåja - det blir inget bad för mig - är en badkruka   

Nu tänker jag återgå till verkligheten och jobbet - så därför säger jag hej och på återseende   

Man blir alldeles förskräckt och chockad av alla hemskheter som inträffar på vår planet. Alla självmordsbombare, attentat, terrorhandlingar, människohandel, prostitution och all annan djävulskap!

Man blir beklämd! Varför kan inte människor leva i fred med varandra, oavsett vilken politisk åsikt man har eller religion man tillhör, eller sexuell läggning - varför kan vi inte bara LEVA och ACCEPTERA varandra! Det är ju ändå relativt kort tid vi finns här på jorden.

Ta tillvara på livet - för det kommer faktiskt inte tillbaka!

Jag tänker också på sådana här helt oförklarliga händelser som inträffar lite då och då. Som knivdådet nu i veckan i Västerås på Ikea. Vem tror att man skall bli dödad på Ikea! Eller när man är bara ute och shoppar ... förstår inte vad som händer i människor som gör något sånt här. Fast det är ju många stackare som faktiskt är psykiskt sjuka och behöver vård och hjälp och nu som man tror - en asylsökande som fått avslag ... han kanske blev så desperat så det påverkade hans omdöme och i ren frustration till att han fått avslag - så gör han nåt sånt här - bara för att få stanna i landet. Ja vem vet hur han tänkte! Hemskt är det i vilket fall som helst! Och mina tankar går ju till dom anhöriga som förlorade sina nära i detta hemska ... men visst sänder jag också en tanke till "den andra" som utförde dådet. Men tar absolut inte honom i försvar!

Ja vart är världen på väg ...