Vad är det som gör att många av oss verkligen "talar ut" på sin blogg, man berättar ALLT om sig själv, om sitt liv och sina problem, glädjeämnen, sorger - har vi verkligen ett sådant stort behov av att faktiskt PRATA med nån och sen kanske inte IRL har nån där i närheten, så då blir det bloggen som får veta och med det också bloggarvännerna och andra som kan läsa bloggen. Jag tror att vi människor i dom flesta fall faktiskt är väldigt öppenhjärtliga - vi känner ett stort behov av att prata och berätta om sitt liv. Bloggen blir som en terapi för bloggaren.

Själv har jag alltid ansett att man skall prata om man har något problem, det kanske lättar i och med "pratet" ... det känns bättre och lättare. Men ingen regel utan undantag förstås! Sen kanske man inte alltid skall vara så öppenhjärtlig i bloggvärlden - men det är ju återigen bloggarens beslut - hur man vill vara och hur man vill göra.

Många av oss kanske är väldigt privata av oss, vill inte delge för mycket och vill lämna sin familj utanför, inga bilder på dom och det är väl ok, medans andra fotar i alla tänkbara situationer och överallt och lägger in.

Tänk vad vi människor har mycket att berätta, vad mycket vi är med om - både bra och dåligt, glatt och sorgligt, lättsamt och jobbigt, tänk vad olika våra liv kan se ut - men ändå finns den där röda tråden mellan oss alla, våra vanliga vardagliga vardagsliv, med skola, jobb, fritid, hemmaliv, middag, barn, fest, tv-tittande, trädgård, städning och bakning och tvättning ... dom flesta av oss gör ju faktiskt sånt här varje dag och många av oss bloggar också om det.

Jag måste ändå säga att bloggen är ett sätt att "få ur sig" saker, berättandets konst är fantastiskt och det är så kul!

 

Dubbelfarmor

23 september 2015 09:14

Det är svårt detta med att vara öppen och berätta. Jag brukar tänka minst två gånger innan jag skriver något som är personligt. Bilder är jag väldigt sparsam md vad gäller barnbarnen. Visst är de söta och gulliga på alla sätt och vis men jag har ju egentligen inte rätt att exponera dom för allt och alla. Vill man ha en blogg där man berättar allt eller delar av sitt liv, så är det ett val var och en gör. Att få ta del av andras liv och tankar är en förmån. Det som berättas är sånt som personen gärna vill dela med sig av. Bloggen är i mycket en ventil och ett sätt att "prata av sig". Om jag inte varit så snabb eller så frustrerad när jag stängde min blogg, så hade jag kunnat lösenordskydda den ... Då väljer man sina läsare. Samtidigt känns det fel att behöva vara så restriktiv. Jag gillar i alla fall din blogg och du har en härlig förmåga till att skriva och berätta!

Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att förlora sin kraft är som att genomgå alla de "7 Dvärgarna"Först blir man TRÖTTER - Man orkar ingenting.Sen blir man BLYGER - Orkar inte träffa människorSen blir man BUTTER - Ledsen,dämpad och argSen blir man TOKER - Står inte ut med någontingSen ...

Nämen oj, nu har det återigen gått ett tag sen sist jag skrev. Förstår inte vad jag håller på med! tiden ni vet och även lusten ibland, saknas. Ja ja - det är bara att försöka bättra mig och det har jag sagt många gånger under min bloggtid. Vintern...

  Man kan fråga sig hur anonyma vi bloggare är!En del väljer ju att vara, eller försöka vara,helt anonyma. Väldigt försiktiga i det som skrivs,så ingen kan härröra vem det är och varifrån det är skrivet.Medans andra lämnar ut hela sig och sitt liv...

  Många är in och läser, men få skriver en kommentar … Jag undrar VARFÖR? Det kostar väl inget att skriva och kanske tycka till här! Det är ju roligt för bloggägaren om någon skriver nåt … det blir mera som en dialog då...

  Om NI tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta ensak för er så att ni lättare kan förstå mig.En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller varhon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit ...