Jag önskar att bloggandet hade varit "uppfunnet" när jag själv var yngre - när jag hade barn och var ung. När livet var fullt av blöjor och välling, när sonen var liten och sen när han började med både fotboll och hockey och vi föräldrar följde med på alla matcher och cuper. Det hände så mycket då - man hade kunnat fota och lägga in i sin blogg och berätta episoder från "det livet". Det var liksom full rulle på ett sätt då - visst kan det vara full rulle även nu, men på ett helt annat och mera stillsamt sätt ändå. Man är äldre och man gör inte samma saker som då. Utelivet är inte lika viktigt nu för tiden ... jag trivs bäst hemma med maken och vänner ...

Men när man läser bloggar - så inser man att "vad en del gör mycket saker, reser och har sina hobbys" ... Jag har inte något stort behov av att det hela tiden skall hända en massa, att jag måste vara med på allt som finns att uppleva i ens närhet - även om det är skitskoj "när det händer" ...

Men om bloggandet hade varit poppis när jag var ung, så inser jag ju att jag hade skrivit och berättat på ett helt annat sätt än nu. Men så är det ju - unga har sina behov och vi lite äldre har andra. Jag är inte så intresserad av "dagens outfit" eller att lägga ut en massa bilder på smink - medans dom yngre inte är så intresserade av att läsa om det vardagliga vardagslivet! Allt har sin tid och plats. Dom olika generationerna skriver på olika sätt.

En liten bloggtanke bara ...  

En tanke - en fundering - nåt som är viktigt ... tankar om livet. Vad förväntar man sig av livet egentligen. När man är barn - då leker man och tänker inte så långt fram i tiden ... man är glad över sina vänner (tyvärr så har inte alla barn det så roligt - tryggt eller bra) - skolan börjar och man växer in i den rollen som skolbarn - man försöker göra sitt bästa utifrån sina egna förutsättningar - man börjar drömma om kille (eller tjej eller ...)  - vad man vill bli när man blir stor - yrkestankar växer fram - man längtar tills man får flytta till egen lägenhet och inreda - man drömmer om barn - eget hus - bröllop - och sen när man kommit i min ålder - då drömmer man och längtar efter barnbarn - att hinna få uppleva den lyckan - se dom små växa upp till bra människor - när man får egna barn så önskar man ju att dom lyckas här i världen, att dom får vara friska och får en bra framtid med livskamrat och jobb - och att det helt enkelt går bra för dom. Man önskar sitt eller sina barn en väg i livet - utan alltför många sidospår som är jobbiga - men livet bjuder på både det ena och det andra, både törnen och rosenblad - livet är inte en rak väg där man hela tiden kan gå utan problem, utan den där vägen i livet är både krokig och backig och stenig men också på sina ställen väldigt platt och rak och harmonisk.

Att alla nära och kära får vara friska är en önskan man har förstås - också att man har jobb och en trygg inkomst och ekonomi, men visst finns den där önskan också om att vinna pengar - att kunna dela med sig till sitt barn - att få kunna känna den där tryggheten som mycket pengar erbjuder - men ändå - pengar är inte allt här i livet! Men visst underlättar lite pengar ens tillvaro.

Men jag undrar vad vi människor egentligen önskar sig av livet - om många överhuvudtaget tänker på detta - man kanske mest "bara kör på" - utan en tanke närmare på livets gåtor.