Har ni tänkt på detta - om jag tänker på gult - då tänker jag på solen, maskrosorna, tussilagon i vårbacken, påsken. Om jag sen tänker på blått - då tänker jag vatten, himmel. Rosa färg ger mig en tanke på en gris, romantik, sött. Grönt - ja då tänker jag förstås på gräs, träd, växter, skog. Grått - då får jag tankar av disigt väder, dimma. Svart - då blir det mörker, sorg. Rött för tankarna till julen, till en röd liten stuga i skogsbrynet, tomten, rosor.

Tänk vad färger betyder mycket - färgerna sätter fantasin i rörelse, tankarna flödar fritt där uppe, men hur blir det för människor som inte någonsin har sett med sina ögon - dom som alltid varit blinda. Dom har ju ingenting av referera till - dom kan ju inte koppla ihop färger med saker och ting. Det är väldigt svårt att kunna förstå - hur dom tänker och "ser" färger och saker man pratar om. Det är med känseln i sina fingrar dom ser antar jag!

Jag är glad att jag kan se, att kunna se "alltet" som finns, att kunna se färger är så otroligt vackert, det skapar ju ett annat sorts perspektiv än om man bara såg allt i gråa nyanser, som faktiskt en del människor gör! Var tacksam för din syn - den som ger dig så mycket - vackert och gudomligt skönt - att få kunna vila sina ögon på naturen eller ett nyfött barn - vilken gåva här i livet! Tack ... nån! Jag ser ...

Jag minns när jag var liten - så hade min mormor en eller flera sådana där knappburkar och jag tyckte alltid att det var så roligt att kolla i dom där burkarna, det fanns så många vackra knappar. Knappar i alla de möjliga färger man kunde tänka sig, olika modeller och material. Som barn var man nog ganska så fashinerad av allt detta vackra man såg. Och man kan ju faktiskt göra diverse pyssel med knappar - bara man har den där fantasin! Brukar ni andra spara på knappar eller minns ni också knappburkarna från barndomen?

  Så har man vaknat upp till en ny dag - ja det är ju för snart två timmar sen förstås ... före tuppen är ju jag vaken! Dagen idag är den kyligaste på - jag vet inte när - det var -2 grader före halv fem när jag kollade, nu -0. Månen har en lätt slöja över sig - men stjärnorna lyser starkt på himlavalvet - det är mäktigt att se - Universum är stort och vi är bara en liten del av allt detta stora. Vi har haft ett otroligt fantastiskt härligt höstväder - i november - man häpnar. Det har varit upp till +10 grader - redan på mornarna +8. Det är bara att njuta och ta emot - för snön närmar sig nog skulle jag tro och så även kylan.

Jag skrev i min rubrik om Paradiset - Livet. Jag är tacksam för varje morron jag orkar och kan kliva upp från min säng, trots en stel och ond kropp - det finns dom som har det så mycket värre ... jag är tacksam för varje dag som jag får "vara med". Man skall inte glömma bort detta! Många strävar efter "att ha så mycket" - på döda ting - prylar - bilar - flotta saker ... men dom glömmer bort att har man inte hälsan så har man ingenting!

Nu är det återigen dryga veckan sen jag skrev - förstår inte vad som tagit åt mig och jag ligger fortfarande efter i min läsning av era blogginlägg - jag ber om ursäkt - för jag vill verkligen göra detta! Men det är som att jag inte orkar ta mig för ... men jag tänker läsa igenom allt det som ni skrivit - er bloggare som jag följer - ni vet vilka ni är.

Jag har i två veckor haft jäkligt dåligt i min nacke - stel och ond har den varit och med påföljd att mitt huvud också värkt - i lördags låg jag hela dagen, hade en sån jädrans huvudvärk och sen i söndags - bara borta - både det stela i nacken och skallebanget - helt underbart. Men det blev ju en jäkla blåst i söndag och det är väl detta som jag känt - jag är en riktig väderkärring - här behövs inga väderrapporter eller barometrar - fråga mig om hur vädret skall bli!

Maken frågade mig lite försiktigt i lördags förmiddag - tror du att jag kan dammsuga - han menade när jag låg på soffan och hade skallebanget - jo svarade jag - nog går det bra. Han är väl för gullig min gubbe. Vi har följt varandra i så många många år -  hela livet har vi varit tillsammans (nästan). Han är min andra hälft - han är min tvillingsjäl och han kan säga vad jag tänker säga eller fråga om - innan jag gör det! Är inte det konstigt - men så där blir det nog när man levt ett liv tillsammans - man känner varandra så väl och ingående.

Nu skall jag avsluta mitt inlägg och därför säger jag hej till er och på återseende. Kaffekoppen väntar ...