nyckelpigan-i-norr

Inlägg publicerade under kategorin Babbel

Av Barbro Nyckelpiga - 22 februari 2016 11:30

 

Om NI tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en
sak för er så att ni lättare kan förstå mig.
En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var
hon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns
hon där. Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel, kan jag se
skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln, så står kärringfan där och
täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.
Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.
Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts
hyra, men nej.
Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara
småpotatis.
Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade
slutsatser – att hon stjäl av mig.
Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar – så bara
försvinner dom?????
JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda
slutsats är att kärringfan stjäl.
Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner! MAT har en konstig förmåga att på
oroväckande sätt försvinna, speciellt GODSAKER som CHOKLAD, VIN och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera! Men hon borde nog se upp - kilona kommer
fort.
Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar
för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit
allt och gått upp i vikt.
Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig.
Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej.
Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker, så att jag inte kan hitta
nåt längre.
Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.
Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag
skulle ha kvar.
Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på, texten i min post och i
tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står.
Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på, så jag hör bara mummel. Trapporna har
hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar
och flaskor, bara för att jag inte ska få upp dom. Tycker ni att hennes sätt att
återgälda min gästfrihet är rättvis???
På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar – mycket störande. Hon följer mej
vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar
hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i
spegeln.
Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne. Jag trodde inte att hon
kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på, men då jag skulle ta ett nytt
passfoto - vad tror ni då hände?
Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.
SÅ NU FÅR JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!!

Av Barbro Nyckelpiga - 7 oktober 2015 10:45

Jag blir så less att se alla dessa ”bakändar” på människor – för att inte prata om ”det där som dom har där framme”. Kan ju skrämma livet ur mig!!!!!!!!!!! Tänk bara männen på morgonen, full fjong … det är nästan så man får strålen mitt mellan ögonen!!!!!! Dom visar ingen som helst hänsyn till mig! Dom dräller och har sig också. Hopplösa människor.

Åsså kommer det en massa skit och piss från fram- och bakändan!!! I en aldrig sinande ström eller duns! Usch … äckligt …

När människorna sätter sig på mig, då täcker dom för så jag inte kan se ett skvatt, det blir kolmörkt och instängt också! Jag kan ju inte andas för böveln! För det mesta så luktar det unk också … man får höra både det ena och det andra i form av pruttar och skval!!

Jag har nästan lust att bita dom där bak … eller fram!!!! Undrar just vilket som känns mest, hmm …

Jag blir så less på att vara en toastol!!! Nån som vill byta med mig?????

Av Barbro Nyckelpiga - 18 oktober 2014 08:00

Undrar just varför jag bara älskar svart - i alla dess former och på nästan vad som helst också! Svarta kläder - ja det har jag massor av, dras alltid till svart när jag är inne i en klädbutik eller skickar efter från någon katalog. Likaså smycken, skor, väskor, prylar, gardiner, kuddar, mattor, dukar ... you name it! Och tänk vad snyggt med svarta tallrikar eller glas - snyggt att duka upp en färggrann måltid på talllriken.

       

Kan just undra varför jag har denna förkärleken till just svart. Inte kan det då bero på att jag är en tragisk och mörk person, jag menar - jag har ett glatt och leende sätt, alltid snar till skratt och leenden, humoristisk och ingen tragisk person ... men varför det där svarta då finns hos mig, ingen aning faktiskt. Men det kanske kompenseras genom att jag köper mycket svart i mitt liv och vardag, jag behöver inte vara svart till sinnet! Spekulationer - inte någon vetenskaplig undersökning av detta fenomen med svart!! Det enda jag kan konstatera - det är ju att jag älskar svart - till allt i stort sett! Jag minns när jag var yngre och bodde hemma - så tyckte min mormor att det var hemskt att jag alltid gick klädd i svart! Dom äldre tyckte ju att svart var sorgens färg förr åtminstone - jag vet inte om det är så nu, men säkert är det så ännu på sina håll. Och min man brukar kalla mig för svarta damen och säga - men har du inget annat än svart att ta på dig? Och visst har jag det. Älskar ju rött, blått, gult, vitt , turkost, orange och många andra färger. Men som sagt - svart har en dragningskraft på mig - kan inte förklara varför. Jag trivs i svart och känner mig hemma i den färger - det är jag helt enkelt. Kallar mig själv för en svarting!! Alla vet att svart - det är jag det!! Känner mig "trygg" i den färgen.

Om man hälsar på hos mig i mitt hus, så skall man också finna att svarta detaljer upptar en stor yta där ... mycket prylar som är svarta, gardiner och dukar, mattor och andra detaljer.

Gillar du svart???

Av Barbro Nyckelpiga - 18 oktober 2014 07:45

Undrar just hur många gånger per dag man blinkar med sina ögon ...

... blink blink ... som en fyr blinkar man och har man då fått något skräp i ögat - ja då blinkas det ännu mera!!!

Vilka tankar och funderingar en människa kan få???????????!!!!!!!!!!!!!

  

Av Barbro Nyckelpiga - 17 oktober 2014 19:45

Har ni tänkt på detta - om jag tänker på gult - då tänker jag på solen, maskrosorna, tussilagon i vårbacken, påsken. Om jag sen tänker på blått - då tänker jag vatten, himmel. Rosa färg ger mig en tanke på en gris, romantik, sött. Grönt - ja då tänker jag förstås på gräs, träd, växter, skog. Grått - då får jag tankar av disigt väder, dimma. Svart - då blir det mörker, sorg. Rött för tankarna till julen, till en röd liten stuga i skogsbrynet, tomten, rosor.

 

Tänk vad färger betyder mycket - färgerna sätter fantasin i rörelse, tankarna flödar fritt där uppe, men hur blir det för människor som inte någonsin har sett med sina ögon - dom som alltid varit blinda. Dom har ju ingenting av referera till - dom kan ju inte koppla ihop färger med saker och ting. Det är väldigt svårt att kunna förstå - hur dom tänker och "ser" färger och saker man pratar om. Det är med känseln i sina fingrar dom ser antar jag!


Jag är glad att jag kan se, att kunna se "alltet" som finns, att kunna se färger är så otroligt vackert, det skapar ju ett annat sorts perspektiv än om man bara såg allt i gråa nyanser, som faktiskt en del människor gör! Var tacksam för din syn - den som ger dig så mycket - vackert och gudomligt skönt - att få kunna vila sina ögon på naturen eller ett nyfött barn - vilken gåva här i livet! Tack ... nån! Jag ser ...

Av Barbro Nyckelpiga - 17 oktober 2014 16:30

 

... vad är livslust för dig? Vad innebär detta ordet ... Får tänka efter själv här lite ... att vilja leva, att vilja älska, att vilja ge och dela med mig av allt till någon annan, att se positivt på allt här i livet och inte gräva ner mig i onödan. Att inte bara klaga och se negativt på saker och ting ... att njuta av den tiden man har fått, att försöka göra det bästa av den. För tiden är ändå allt för kort för oss människor - varför skall vi då bara bråka, kriga, klaga, vara djävliga mot varandra och mot oss själva - varför kan vi inte alla njuta tillsammans - i fred och frihet - i kärlek.
Livslust är själva livet, kärleken, mänskligheten, att kunna se med positiva ögon på "hela alltet" ... att kunna ta tillvara på varenda liten sekund och händelse, att verkligen se livet, att se naturen och människorna som befolkar jorden.
Livslust är också att hela tiden vilja se något nytt, lära sig något nytt, träffa nya människor, se nya platser.
Livslust är att vara intresserad av livet och andra och sig själv.
Livslust är viktigt för mänskligheten - den är viktig för dig som person - för hade du inte den ... ja var stod du då och vad ville du då? Inte leva ... som faktiskt många inte vill i detta samhälle. Det måste vara hemskt att ha det så svårt så man inte vill leva ... stackars människor ...
Jag är glad och lycklig över att jag har livslusten inom mig själv och jag vill gärna dela med mig till dig!

Av Barbro Nyckelpiga - 16 oktober 2014 20:30

  

Dagens fundering:

Varför i hela friden bloggar man? Får man inte nog med prat och sånt på jobbet och hemma eller på stan??? Jag bara frågar.

Själv tycker jag ju om att skriva. Jag har många funderingar och tankar ... om allt möjligt kan man säga.

Hade en gång en blogg på Aftonbladet (faktiskt den allra första bloggen!) som jag döpte till Skrivklådan. Det var precis som jag kände det - jag skrev och skrev och skrev ... mening upp och mening ner.

Jag har nog alltid förr - när man var ung - skrivit dagbok. Nu har ju denna dagboken blivit ersatt av just en blogg. Det är kul att stöta och blöta sina tankar med nån annan också. Slänga ur sig en fråga och hoppas på svar ... från någon "där ute".

Det kan också vara terapi att få skriva av sig om man mår dåligt ... det tror jag faktiskt är jättebra. Det känns befriande på nåt vis att bara sitta och skriva - ja bloggens underbara värld är fantastisk!

Det som jag skriver här i min blogg, det är mina innersta och ibland lite virriga tankar. Men dom är mina … det är mina tankar, funderingar, frågor, berättelser … mina ord! Allt detta virrvarr av bokstäver – det är JAG. En blandad kompott av allt möjligt helt enkelt!

Men så är ju en blogg uppbyggd av … allt möjligt, blandat och virrigt och förstås också strukturerat. Sån är väl kanske jag då som människa också.

Det roliga med en blogg – det är ju att man kan skriva vad som helst – nästan! Det är en dagboksform det här bloggeriet. Förr i tiden skrev folk dagböcker, nu är det bloggar. Det måste ju finnas hur många bloggar som helst … för varje dag upptäcker jag någon ny, med sin egen historia, sitt eget och speciella utseende. Jag blir återigen faschinerad och sparar bloggen i mina favoriter på min dator.

Vad vill man egentligen åstadkomma med sin blogg. Varför börjar man att blogga överhuvudtaget. Det är frågor som jag har ställt mig själv sen jag upptäckte bloggens värld. Jag vet inte varför jag började första gången … bara att jag var nyfiken och registrerade mig på en blogg! Och var fast – i stort sett direkt, kan man nog säga!

Sen kom det väl lite eftersom det här intresset att blogga, ganska så fort måste jag säga. Det var hur kul som helst … ett sorts utbyte med andra, ett sätt att prata med folk som man inte ser, att utbyta berättelser och ta del av en sån enkel sak som vardagen hos andra! Det är faktiskt inte att förringa tycker jag. Tycker att denna tiden – har bloggat i över åtta år nu på olika ställen – har gett mig mycket, dels kontakten med andra trevliga människor … nog finns det alltid ”rötägg” även här, folk som kan ge en elak kommentar (på Aftonbladets blogg har det varit så kallade bloggkrig p g a just elaka kommentarer och beskyllningar hit och dit!) – men dom allra flesta som man kommit i kontakt med – är ju hur trevliga som helst! Nästan så det känns att … dom där vill man ju träffa IRL!

På Bloggspace (där jag också bloggade) kändes det som ett litet trevligt samhälle och med grannar som man lärt sig att uppskatta och tittade in hos flera gånger per dag!! Trevliga grannar är alltid bra att ha och inget man bara tackar nej till … så därför kändes det som att just den bloggen var min huvudblogg och jag blev kvar där ganska så länge tills Bloggspace bara lades ner - så trist och tråkigt - man förlorade inte bara sin blogg, med allt man skrivit, bilder och foton man lagt upp, men också alla kommentarer och goa bloggarvänner man hade där och deras bloggar! Även om jag har många andra bloggar lite här och där, sporadiskt besökta av mig och uppdateringarna sker väl inte så där regelbundet på vissa bloggar, men jag vill ändå ha dom kvar! Lite nostalgi eller vad det är …

Men som sagt – frågan jag ställde i början av detta inlägget var ju – vad vill man egentligen med sin blogg!

Bara att få prata, berätta, visa, få ur sig något, att kunna använda bloggen som en kanal eller en ventil … det är nog av dom här orsakerna som man använder sin blogg till!

Men för mig är det ju också ett sätt att få skriva, vilket jag gillar nåt oerhört mycket. Att kunna få uttrycka mig med och av ord och meningar! Och eftersom jag älskar att läsa … så älskar jag ju också att skriva! Och samtidigt är det ju ganska så fashinerande det här med att blogga, man når ju ut till så många människor och snabbt! Jag tror också att många som är ensamma där hemma, också bloggar av den anledningen att dom får ett sällskap via bloggen! Dom behöver inte vara ensam så länge som dom sitter och bloggar, för alltid är det någon som svarar och kommenterar!

Men du då: varför startade du en blogg en gång i tiden? Vilken var just din orsak till att börja skriva genom bloggen. Vilket syfte hade du, vad var det du hade tänkt skriva om, hade du något bestämt ämne du tänkte skriva om … när du började din bloggarbana? Det hade inte jag … det bara kom lite eftersom … och gör så fortfarande … medans man sitter här vid bloggen, kommer ju idéerna sprutandes ur skallen!

Många har ju inredningsbloggar, matbloggar, handarbetsbloggar … och då är det liksom bara dom ämnena som dom skriver om och visar bilder från. Men i mina bloggar har det blivit ”stort som smått, allt möjligt, blandad kompott” hela tiden. Det finns inte bara ett ämne som intresserar mig och som jag vill skriva om eller läsa. Utan jag är ju liksom allätare … säkert som dom flesta är.

Nog surrat här nu av mig, ni vet ju redan vad min fråga var … så berätta gärna hur just din bloggarbana började och var och varför och när!

Själv började jag att blogga på MSN Space en gång, sedan var det på Aftonbladet den 19 juli 2006, för att följas under hösten av flera bloggar på Expressen, Blogdog, Blogger, Passagen, WordPress, Bloggspace, Webblogg, återigen på MSN Space och flera andra ställen …


Min blogg är min, den speglar mina tankar, funderingar, händelser – mitt liv. Min blogg är min ”datadagbok” – där minnesanteckningar skrives ner och bevaras, en ”vanlig gammaldags” dagbok som skrivs med penna … där vågar man kanske ändå skriva ner lite mera än vad man vågar här på cyberbloggen! Många öppnar sig totalt, men vissa saker finns som man kanske inte skriver ner i cyberrymdens värld!

  

Mina bokstäver som blir till ord och meningar och berättelser, dom svävar omkring för evigt här i cyberspacet! Alla har möjlighet att läsa dom – alltid … skrämmande tanke!

Min blogg är en ”ordventil” och ”tankebok” där jag kan ”avlasta” min hjärna som annars skulle koka över av tankar och funderingar *ler*. Tänk vad konstiga frågor och funderingar som helt plötsligt bara dyker upp där uppe i computern som ändå hjärnan är!

Jag älskar att uttrycka mig – med ord förstås – jag gillar ju att prata också!!! Men framförallt med ord och bokstäver … det har jag alltid gjort, tyckt om att skriva och berätta.

Jag har Skrivklåda … och jag älskar min blogg och bloggens underbara och aldrig sinande värld!

Av Barbro Nyckelpiga - 16 oktober 2014 19:00

Funderade häromdagen på det här fenoment shopping. Vi kvinnfolk vi kan ju det där, vi gillar det, det är ett måste att strosa runt i affärer - även om vi inte skall ha nåt speciellt. Men det är kul att gå och titta - för kanske man ramlar på nåt som man verkligen behöver (eller så inte!).

Medans då karlar - våra kära män - dom gillar inte alls det där med att strosa runt. Dom kan inte förstå tjusningen med det helt enkelt.

 

När dom skall köpa nåt - ja då går dom till just den butiken och köper varan. Dom går inte runt och tittar, känner på sakerna eller kläderna, dom går in och ut lika fort.

....................

Mannen skall ha en ny skjorta - ja då går han väl till Dressman (typ) - provar - betalar och så går han ut! Precis så gör dom.

....................

Jag antar att dom missar en hel del som dom verkligen skulle behövt!!!!!! Vad tror ni kvinnfolk?

Visst är det väl ändå kul att gå på affärer, känna - kolla - prova - titta ...

Shopping shopping ...    

Vi kvinnor kan - det här med att shoppa! Det är då ett som är säkert och sant!               

Presentation

Urverket

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Fallande nyckelpigor

Mitt glittrande namn

Kiss me


Skapa flashcards