Bara lite lätta, helt vanliga, ovanliga och djupa tankar från en vanlig människa mitt i livet – just nu. Visst är det skönt att kliva upp varje morron – även om man är trött och sliten av någon anledning, men ändå – att orka och kunna kliva upp från sin säng – utan hjälp – det är väl en gåva som vi nog borde vara oändligt tacksamma för – så länge den varar. Man kan inte ta något för givet här i livet. Själv är jag ju äckligt morronpigg och även kvällspigg – så många brukar fråga mig – blir du aldrig trött … visst blir jag det – annars vore det ju något fel å mig! Jag brukar skämtsamt säga att det blir för lite sömn mitt på dagen. Skämt åsido – jag är tacksam och jag uppskattar denna livets gåva att kliva upp själv från sängen, att ha ett arbete att gå till och hus och hem, familj och vänner. Det är inte alla förunnat – tyvärr. Vad jag också kan tänka på i detta djupa sammanhang – det är ju att man inte behöver vara rädd för liv och lem, att man inte lever mitt i krigets skugga eller annat elände. Tänk vilken rädsla människor måste känna i många länder, både för sin egen del och även sina barns och släktingars liv. Att alltid gå omkring och vara rädd för flygplan, gevärseld, kulsprutor, militärer och deras fordon. Man kan bara hoppas att man aldrig aldrig skall behöva känna denna typen av rädsla! Det borde ingen människa egentligen behöva vara med om tycker jag. Varför kan inte vi människor leva i fred med varandra – denna korta tid vi finns på jordens yta! Varför kan vi inte leva bredvid varandra, oavsett kultur, religion, politisk åsikt, rastillhörighet eller sexualitet? Detta är något som jag inte kan förstå alls – att kunna respektera varandra och leva i harmoni oavsett alla skillnader – vi är ju människor ändå alla och med samma värde – så anser jag att det borde vara. Vi är alla människobarn komna ur ”någonting” från ”någonstans”. Därför tycker jag att alla är lika värda, men tyvärr så funkar inte detta … vilket är så oerhört tragiskt och ledsamt. Kvinnor och män och barn skall behandlas bra – var dom än finns och lever. Denna problematiken kan man prata och skriva om hur mycket som helst, men det får väl räcka så här. 

Visst kan också dimman vara vacker och speciell – blir lite mystiskt med den, där den sveper sig kring naturen. Det är som långa fingrar från något av skogens alla väsen – för dom tror ni väl på eller ... Själv kan jag aldrig få nog av att titta – verkligen titta – på naturen och alla skiftningar som den gör. Vilka färger det kan bli ibland på himlavalvet – har ni tänkt på det. Och molnen – vilka formationer och variationer det kan bli ibland. Ingen dag är den andra lik egentligen – det finns skiftningar hela tiden i naturen – vilket glädjer mig och många andra. Men tänk – det är inte alla som kan se allt detta – att kunna se – det är också något att vara tacksam för – det är ingen självklarhet att alla kan se. Men hur ofta tänker man på det! Inte alls ofta – ibland behöver man nog få sig en liten och omruskande tankeställare. Man tar så mycket för självklart, men det är ju inte det. Att också kunna höra – vilken lycka! Höra all ljuvlig musik (och även ”oljuvlig”), barnens glada rop (men även gråt!), fågelkvitter (ljuvligt), forsens brus … ja det finns så mycket man vill höra. Sina barns röster förstås … Men även här är det ju så att alla kan inte höra. Synen, hörseln, känseln, empatin, kärleken, lyckan … några byggstenar som gör att man kan känna sig som en ”hel människa”. Finns många andra också förstås – men detta var några viktiga enligt mig. Ja det är sannerligen inte lätt att sluta skriva ”i tid” … det är lätt att det blir för långt och för mycket – man svänger hit och dit i tankeverksamheten. Det är bäst att sluta mitt ”tänkande” för denna gången och jag ber att få återkomma! Alla som orkat läsa ända hit ner – tackar jag förstås! Barbro

Vänta inte på tiden … Använd den

Vänta inte på kärleken … Känn den

Vänta inte på pengar … Tjäna dem

Vänta inte på en väg … Hitta den

Vänta inte på möjligheten … Skapa den

Jämför dig inte med andra … Var unik

Beklaga inte tidigare fel … Använd dessa

Älta inte misstag … Lär av dem

Backa inte … Gå runt

Stäng inte dina ögon … Öppna ditt sinne

Kör inte från livet … Uppskatta och njut av det

Läste just ett inlägg från en annan bloggare, http://surridurr.bloggplatsen.se/2014/10/01/10878790-kvar-att-gora/. Detta inlägget gjorde att jag måste tänka till lite själv.

Jag har hunnit med alldeles för lite här i livet egentligen. Men jag har nog gjort mycket av det jag verkligen velat göra också.

Men så här i backspegeln - så måste jag säga att jag önskar att jag rest betydligt mera. Lärt mig flera språk. Jobbat utomlands med människor som har det svårt.

Men ändå - jag är nog nöjd i det stora hela ändå!

Jag har hunnit jobba massor med år på ett företag där jag verkligen trivts hela tiden - har jobbat här sen -73 ... ett helt liv kan tyckas - men ack så fort det gått! Många intressanta arbetsuppgifter som varierat under årens lopp och bra människor som gjort att jag alltid har tyckt det är roligt att gå till jobbet.

Jag har hunnit vara tillsammans med en själsfrände sedan -74. Gift sen -89. Jag är sååå himla glad och tacksam och lycklig för att jag har Christer i mitt liv! ♥

Jag har hunnit med att både mista och få barn - mista på så sätt att det blivit missfall. Jag är så tacksam för min son ♥ Och så har jag hunnit med att få ett underbart litet barnbarn, Nova - som skänker stor glädje och lycka bara för att hon finns i vårat liv ♥ Älskar dom här tre personerna MYCKET!

Sen har jag hunnit med att bygga eget hus - det var ett stort ögonblick det med - lycka att flytta in i egen villa.

Jag har också hunnit med att ha hundar, en mellanpudel och så en fantastiskt fin schäfer. Underbart med djur i livet och då speciellt hundar.

Sen måste jag nog säga att jag önskar att jag hade sett mera av världen än vad jag gjort och det är ju aldrig för sent det heller! Världen finns ju där ute än så länge. Så det är bara att åka och se den. Inget märkvärdigare än så.

Jag är ju ingen äventyrlig person - så det behövs verkligen inget äventyr i mitt liv för att jag skall trivas. Kan dock beundra människor som har den "här läggningen" att det måste vara ett spännande liv hela tiden. Tur det finns såna personer och att alla inte är som jag - trygghet framför allt och stilla-lugnt-liv-hemmavid.

Om jag vore ung - då hade jag åkt ut i världen, jobbat och lärt mig språk. Fått livserfarenhet på det sättet. Jag tycker ungdomar gör helt rätt innan dom skaffar familj och barn - att dom reser omkring och upplever världen, människor, språk och kulturer.

Mitt drömyrke en gång var att bli arkeolog och även sjuksköterska. Jag ville också adoptera ett barn från något annat land - det var också en ungdomsdröm jag hade. Kände att jag ville göra nåt för någon som hade det svårt. Arkeologi det intresserar mig också väldigt - för historia är onekligen intressant! Min mormor sa en gång: skulle du kunna tänka dig att borsta fram en gammal stad med en tandborste? Jomen visst svarade jag.

Detta var lite om ämnet!

Jag kanske återkommer till detta spörsmål i något annat inlägg!