nyckelpigan-i-norr

Inlägg publicerade under kategorin Funderingar och tankar

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 07:30

 

Bara lite lätta, helt vanliga, ovanliga och djupa tankar från en vanlig människa mitt i livet – just nu.

 

Visst är det skönt att kliva upp varje morron – även om man är trött och sliten av någon anledning, men ändå – att orka och kunna kliva upp från sin säng – utan hjälp – det är väl en gåva som vi nog borde vara oändligt tacksamma för – så länge den varar. Man kan inte ta något för givet här i livet.


Själv är jag ju äckligt morronpigg och även kvällspigg – så många brukar fråga mig – blir du aldrig trött … visst blir jag det – annars vore det ju något fel å mig! Jag brukar skämtsamt säga att det blir för lite sömn mitt på dagen. Skämt åsido – jag är tacksam och jag uppskattar denna livets gåva att kliva upp själv från sängen, att ha ett arbete att gå till och hus och hem, familj och vänner. Det är inte alla förunnat – tyvärr. Vi tar så mycket för självklart här i livet! Tänk så många som ingenting alls har, medans andra har hur mycket som helst – av allt!


Vad jag också kan tänka på i detta djupa sammanhang – det är ju att man inte behöver vara rädd för liv och lem, att man inte lever mitt i krigets skugga eller annat elände. Tänk vilken rädsla människor måste känna i många länder, både för sin egen del och även sina barns och släktingars liv. Att alltid gå omkring och vara rädd för flygplan, gevärseld, kulsprutor, militärer och deras fordon. Man kan bara hoppas att man aldrig aldrig skall behöva känna denna typen av rädsla! Det borde ingen människa egentligen behöva vara med om tycker jag.


Varför kan inte vi människor leva i fred med varandra – denna korta tid vi finns på jordens yta! Varför kan vi inte leva bredvid varandra, oavsett kultur, religion, politisk åsikt, rastillhörighet eller sexualitet? Detta är något som jag inte kan förstå alls – att kunna respektera varandra och leva i harmoni oavsett alla skillnader – vi är ju människor ändå alla och med samma värde – så anser jag att det borde vara. Vi är alla människobarn komna ur ”någonting” från ”någonstans”. Därför tycker jag att alla är lika värda, men tyvärr så funkar inte detta … vilket är så oerhört tragiskt och ledsamt. Kvinnor och män och barn skall behandlas bra – var dom än finns och lever.


Denna problematiken kan man prata och skriva om hur mycket som helst, men det får väl räcka så här.


Jag tittar ut genom mitt fönster här på jobbet och kan se att det är dimmigt och grått, fukten dryper i träd och buskar – det är +14 denna dagen anno 26 augusti 2009.

Men visst kan också dimman vara vacker och speciell – blir lite mystiskt med den, där den sveper sig kring naturen. Det är som långa fingrar från något av skogens alla väsen – för dom tror ni väl på eller ...


Själv kan jag aldrig få nog av att titta – verkligen titta – på naturen och alla skiftningar som den gör. Vilka färger det kan bli ibland på himlavalvet – har ni tänkt på det. Och molnen – vilka formationer och variationer det kan bli ibland. Ingen dag är den andra lik egentligen – det finns skiftningar hela tiden i naturen – vilket glädjer mig och många andra.


Men tänk – det är inte alla som kan se allt detta – att kunna se – det är också något att vara tacksam för – det är ingen självklarhet att alla kan se. Men hur ofta tänker man på det! Inte alls ofta – ibland behöver man nog få sig en liten och omruskande tankeställare. Man tar så mycket för självklart, men det är ju inte det.


Att också kunna höra – vilken lycka! Höra all ljuvlig musik (och även ”oljuvlig”), barnens glada rop (men även gråt!), fågelkvitter (ljuvligt), forsens brus … ja det finns så mycket man vill höra. Sina barns röster förstås … Men även här är det ju så att alla kan inte höra.

Synen, hörseln, känseln, empatin, kärleken, lyckan … några byggstenar som gör att man kan känna sig som en ”hel människa”. Finns många andra också förstås – men detta var några viktiga enligt mig.


Ja det är sannerligen inte lätt att sluta skriva ”i tid” … det är lätt att det blir för långt och för mycket – man svänger hit och dit i tankeverksamheten.

Det är bäst att sluta mitt ”tänkande” för denna gången och jag ber att få återkomma!

Alla som orkat läsa ända hit ner – tackar jag förstås!


Barbro

Av Barbro Nyckelpiga - 19 augusti 2015 07:30

Funderar - går det att leva i vårat moderna samhälle utan en klocka?

Svaret jag ger mig själv - är nej - det går inte. För alla har vi tider att passa ... busstider, jobbtider, tv-programtider, dagistider ... o s v


Men nu till en annan undran:

Har du en klocka på din handled?

Jag har väldigt sällan nu för tiden klocka ... har lärt mig att klara mig utan den - har ju alltid mobilen där också en klocka finns!!!

Av Barbro Nyckelpiga - 18 augusti 2015 07:18

Att bli författare – hur lätt är det??

 

Jag undrar hur dom gör – dom här författarna. När dom kommer på en ”bra historia/berättelse till en bok. Allt skall ju ha ett sammanhang, en berättelse, en utförlig tanke och saga – som dels berör och dels fängslar och intresserar läsaren. Helst skall det ju också bli en ”bestseller”. Men hur gör man för att komma på ”sagan”? Ingen aning faktiskt – det måste ju vara en begåvning, en talang, dom måste ha en stor portion fantasi och kunna uttrycka sig. Kunna använda sig av bokstäver och ord, meningar och stycken – som gör att allt detta blir till ett sammanhang – en berättelse som blir till en bok. Hela berättelsen slutar i bokform.

Det räcker ju inte bara att skriva en sida – utan det skall ju vara flera hundra sidor också. Jag undrar hur man fyller så många sidor med en text som har ett innehåll och blir till ett slut – ett crescendo – att dom lyckas komma i mål med sin story!

Själv gillar jag ju att skriva – har alltid gjort det … men det är skillnad på att skriva och skriva tror jag.

Vilken energi man måste ha för att få ihop material till en bok. Det är ju en massa research också om boken skall bli riktigt trovärdig och bra!

Undrar just hur många sidor jag skulle få ihop i ”min bok” … säkert inte många. Måste säga att jag beundrar alla dessa författare som kan berätta med sina bokstäver, ord, meningar och stycken! Som gör att jag som läsare får förflyttas till en annan tid, en annan miljö, ta del av en annan händelse och möta nya omgivningar och människor! Som gör att jag har en stunds avkoppling, en njutbar vistelse i böckernas underbara värld! Som gör att jag kan drömma mig bort, att jag får bli berörd, känna spänning, känna förundran, bli både glad och även ledsen, känna av en annan människa som berättar sin historia i boken.

Jag bara gillar att läsa och jag är tacksam och glad för att författare finns, för tänk om dom inte gjorde det – så oerhört trist det vore om inte böcker fanns. Tänk vilken glädje dom för med sig … och tänk så många braiga författare det faktiskt finns, det finns ju även dom motsatta … men tycke och smak är ju som bekant – precis som baken … delad! Så böcker som jag inte gillar, det gillar andra och vice versa, tur är väl det!

Tänk så futtigt det vore utan böcker och jag kan bara beklaga dom som inte läser någonting, för tänk så mycket dom går miste om! Tänk så många böcker och sidor med intressant innehåll dom missar! Men dessa människor har väl andra intressen kanske – det får man sannerligen hoppas! Själv slukar jag böcker och längtar alltid till nästa bok som jag skall läsa!!!


   


Böcker är bra underhållning, avkoppling, förströelse och hobby.

Att läsa böcker ger också stort ”ordförråd”, man lär sig stavning och att uttrycka sig. Att läsa böcker ger mer än vad man tror! Så därför – LÄS BÖCKER!


Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 13:27

 

Det är väl ett vackert nät - en sirlig och speciell skapelse - en skapelse av ett litet djur i naturen!
Återigen måste man förundras över vad naturen och alla djuren kan åstadkomma!
Naturen är fantastisk ... om man bara håller sina ögon och öron öppna - man får så mycket till livs varje dag bara av att se och höra. Tänk bara på alla vackra blommor man får se, all härlig fågelsång och kvitter man får höra ...
Jag vill tacka LIVET som har gett mig så mycket ... det har gett mig skogar, hav och vinden ... alla färger och alla djuren, dom ljuvliga blommorna och alla andra växter, solen, gräset ... naturen är fantastisk och vi människor är en del i den. Var rädda om naturen - vi måste leva i den - för vi tillhör den.

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 13:24

Varför blev jag sån som jag är nu? Vad är det som har gjort att jag tycker och tänker på det sätt som jag gör idag? Vad har präglat mig och vem? Vilka värderingar har jag fått och varför.

Det är klart - man blir ju präglad - på gott eller ont - av dom man växer upp hos och uppfostras av. Man tar med sig dom värderingarna som dom har - i ens eget liv och leverne. Och deras "tyck" så att säga ... men hur mycket är egentligen "mitt eget" av det jag tycker och tänker och menar? Är det verkligen JAG som tycker det jag tycker, eller är det mina "föräldrar" som har gjort så jag tycker som jag tycker nu? (det blev mycket tycker *ler*).

    

Av Barbro Nyckelpiga - 17 augusti 2015 12:11

Vad tycker ni egentligen om reklam på tv? Visst är det väl irriterande - men jag förstår också att reklamen är ett måste - det skall ju finansiera vårt programutbud. Och är ett nödvändigt ont. Men nog är det för ofta och för mycket - man får väl tycka det eller hur?

Och så mitt i en film på fyran, då skall det vara nyheter kl 22 i en kvart - baaa -många gånger har man gett upp - man ids inte vänta i fortsättningen på filmen.

Nu i sommar tycker jag reklamen på spel - casinospel och sånt - bara har ökat och jag gillar inte detta! Heller inte reklam på sprit - även om jag inte är helnykterist.

Viss reklam gillar jag - mitt leende blir aldrig så stort som när jag ser blöjreklamen med alla söta små barn och så gillar jag reklamen där clownerna är med på en bank. Även ICA-reklamen är bra. Så visst - det finns bra/rolig/söt reklam också, men också sån som man inte begriper sig ett dugg på.

Av Barbro Nyckelpiga - 13 augusti 2015 06:47

Jag har bara en fundering - brukar ni blogga från mobilen? Brukar ni lägga in bilder/foton från mobilen? Hur fungerar detta? Hur gör man? Måste testa ...

  



Av Barbro Nyckelpiga - 20 oktober 2014 16:00

En tanke dök upp i skallen min - som vanligt. Förr i tiden var det ju s k kärnfamiljer alla - nästan - tillhörde. Men numera är det nog mera sällan en kärnfamilj existerar ... eller har jag fel?


Med kärnfamilj menar jag: mamma, pappa, barn. Hela livet - utan att "byta ut" någon person i familjen - om ni förstår hur jag menar.


Numera är det ju väldigt ofta "mina och dina barn", styvpappa- och mamma, en del säger till och med plastpappa och plastmamma - vilket jag inte gillar alls ... varför kan man inte bara säga mamma och pappa - även om det inte är biologiskt rätt alla gånger ... eller om så önskas förnamnen bara.


Min familj som jag har befunnit mig i dom senaste "många" åren ... är en kärnfamilj. Vi är intakt så att säga.

Men hur tänker ni då ni hör ordet kärnfamilj ... och hur viktigt tycker ni att det är med en sån.

Det är inte alltid bäst att bibehålla kärnfamiljen - inte till vilket pris som helst ... det kan fungera hur bra som helst även om det kommer nya "medlemmar" in i familjen.

image109 Jag menar absolut inte att kritisera eller skuldbelägga någon med detta inlägget!

Men kul att höra era tankar runt det här ... om ni vill förstås.

Presentation

Urverket

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Vädret hos mig

Fallande nyckelpigor

Mitt glittrande namn

Kiss me


Skapa flashcards