Ibland när jag ser på tv alla stackars barn som har det svårt, så kan jag inte hålla tillbaka tårarna. Det är så hemskt att se dessa bedjande små ögon och tänka - vad har dessa barn för framtid i sitt land - ingen framtid alls skulle jag vilja säga. Tänk så många barn som har mist sina föräldrar och står helt ensam. Barn som är i mitt eget barnbarns ålder - fyra år. Jamen så hemskt och fruktansvärt. Hungriga små magar, frusna kroppar, ensam, ingen som tröstar och hjälper och värmer dom. Vad skall det bli av dom? Vad har dom för framtid? Dom får sova ute på gatorna på en kartongbit - i bästa fall. Trasiga kläder och trasiga människor.

Det borde inte få vara så här i världen, för resurser finns att ta hand om dom - pengar finns - men dom fördelas så orättvist så det är inte klokt.

Krig och elände borde inte få finnas till!

Jag hörde igår på tv att det är 30 miljoner barn på flykt runt om i världen - tänk er - 30 miljoner.

Det går nästan inte att ta till sig denna smärtan - det är så ofattbart att barn skall behöva ha det så här.

Frysa, vara hungriga, ensamna, utnyttjade på det mest hänsynslösa sättet - både i prostituion och arbete.

Barn borde alltid få vara - just det - barn. Leka - ha roligt - en trygg omgivning - ett hus och hem och tak över huvudet och en varm säng och famn att krypa upp i - mat för dagen - utbildning - nån som bryr sig om dom - tar hand om dom - inte behöva vara rädd.

Jag skulle vilja vara en räddande och beskyddande ängel och hålla mina händer över dessa utsatta barn som finns runt om i världen. Jag skulle vilja hjälpa.

Funderar - går det att leva i vårat moderna samhälle utan en klocka?

Svaret jag ger mig själv - är nej - det går inte. För alla har vi tider att passa ... busstider, jobbtider, tv-programtider, dagistider ... o s v

Men nu till en annan undran:

Har du en klocka på din handled?

Jag har väldigt sällan nu för tiden klocka ... har lärt mig att klara mig utan den - har ju alltid mobilen där också en klocka finns!!!

Att bli författare – hur lätt är det??

Jag undrar hur dom gör – dom här författarna. När dom kommer på en ”bra historia/berättelse till en bok. Allt skall ju ha ett sammanhang, en berättelse, en utförlig tanke och saga – som dels berör och dels fängslar och intresserar läsaren. Helst skall det ju också bli en ”bestseller”. Men hur gör man för att komma på ”sagan”? Ingen aning faktiskt – det måste ju vara en begåvning, en talang, dom måste ha en stor portion fantasi och kunna uttrycka sig. Kunna använda sig av bokstäver och ord, meningar och stycken – som gör att allt detta blir till ett sammanhang – en berättelse som blir till en bok. Hela berättelsen slutar i bokform.

Det räcker ju inte bara att skriva en sida – utan det skall ju vara flera hundra sidor också. Jag undrar hur man fyller så många sidor med en text som har ett innehåll och blir till ett slut – ett crescendo – att dom lyckas komma i mål med sin story!

Själv gillar jag ju att skriva – har alltid gjort det … men det är skillnad på att skriva och skriva tror jag.

Vilken energi man måste ha för att få ihop material till en bok. Det är ju en massa research också om boken skall bli riktigt trovärdig och bra!

Undrar just hur många sidor jag skulle få ihop i ”min bok” … säkert inte många. Måste säga att jag beundrar alla dessa författare som kan berätta med sina bokstäver, ord, meningar och stycken! Som gör att jag som läsare får förflyttas till en annan tid, en annan miljö, ta del av en annan händelse och möta nya omgivningar och människor! Som gör att jag har en stunds avkoppling, en njutbar vistelse i böckernas underbara värld! Som gör att jag kan drömma mig bort, att jag får bli berörd, känna spänning, känna förundran, bli både glad och även ledsen, känna av en annan människa som berättar sin historia i boken.

Jag bara gillar att läsa och jag är tacksam och glad för att författare finns, för tänk om dom inte gjorde det – så oerhört trist det vore om inte böcker fanns. Tänk vilken glädje dom för med sig … och tänk så många braiga författare det faktiskt finns, det finns ju även dom motsatta … men tycke och smak är ju som bekant – precis som baken … delad! Så böcker som jag inte gillar, det gillar andra och vice versa, tur är väl det!

Tänk så futtigt det vore utan böcker och jag kan bara beklaga dom som inte läser någonting, för tänk så mycket dom går miste om! Tänk så många böcker och sidor med intressant innehåll dom missar! Men dessa människor har väl andra intressen kanske – det får man sannerligen hoppas! Själv slukar jag böcker och längtar alltid till nästa bok som jag skall läsa!!!

Böcker är bra underhållning, avkoppling, förströelse och hobby.

Att läsa böcker ger också stort ”ordförråd”, man lär sig stavning och att uttrycka sig. Att läsa böcker ger mer än vad man tror! Så därför – LÄS BÖCKER!

Ja då sitter man här och knapprar och försöker tänka ut några rader att skriva. Nattsömnen har varit relativt bra tycker jag, visserligen så är jag ju vaken lite då och då, men ändå bra för att vara mig. Steg upp kring halv fem - jag tror faktiskt att tuppen sov då *fniss*.

När jag kikade på termometern - så kunde jag konstatera att gradantalet inte var många - bara +8 ... men ändå "varmare" än igår - då den visade på 5 bara. Det är fuktigt som attans också och solen syns bara precis ovanför trädtopparna. Men ändå - det är en tid det här också att njuta av.

Idag tänker jag faktiskt flexa ut till lunch - redan halv elva blir det. Känner av skallebanget lite från igår - jag hade ju jädrans ont i skallen och det ville aldrig släppa. Tog en Alvedon i morse - men jag känner av det ändå, även om det - än så länge - är mindre än igår. Det blir att man vill passa på att flexa ut lite tidigare - när det är lugnare på jobbet - tids nog blir det full rulle.

Min kaffekopp är tom - så det är väl bäst att fylla på den - är en riktig kaffetrumma och behöver mycket kaffe så här på morronkvisten, inte för att vakna - utan bara "för att".

Njut av dagen idag och ta hand om er och era nära och kära.

Mitt hjärta svämmar över av kärlek då jag ser denna lilla fina människan - mitt eget älskade barnbarn. Hon fyllde fyra år den 29 juni och är oss så kär. Hon surrar och har så mycket att säga - otroligt vad ett barn hinner lära sig på bara fyra år. Fantastiskt att följa med i utvecklingen, att se och höra när hon lär sig prata, bara att kunna lära sig att sätta ihop ord till meningar och hinna snappa upp vad allt heter. Livet är fantastiskt! Jag är full av beundran och det är otroligt vad mycket hon vet och kan redan!

 Fotot taget ifjol

  Här var Nova alldeles nyfödd - eller rättare sagt 13 timmar - när vi såg henne första gången.

Sitter här med en redig huvudvärk, fick den i eftermiddags när jag satt ute på altanen efter min arbetsdag. Det var ordentligt varmt när jag slutade för dagen, halv tre. 24 grader var det och strålande solsken och inga moln och bara lite skön vind. Fortfarande underbart ute, molnfritt och ljuvligt.

Men inget skönt med skallebang - vet inte hur många Alvedon jag har tagit. Borde inte sitta här och uggla - borde försöka vila ögonen istället.

Det är väl ett vackert nät - en sirlig och speciell skapelse - en skapelse av ett litet djur i naturen!
Återigen måste man förundras över vad naturen och alla djuren kan åstadkomma!
Naturen är fantastisk ... om man bara håller sina ögon och öron öppna - man får så mycket till livs varje dag bara av att se och höra. Tänk bara på alla vackra blommor man får se, all härlig fågelsång och kvitter man får höra ...
Jag vill tacka LIVET som har gett mig så mycket ... det har gett mig skogar, hav och vinden ... alla färger och alla djuren, dom ljuvliga blommorna och alla andra växter, solen, gräset ... naturen är fantastisk och vi människor är en del i den. Var rädda om naturen - vi måste leva i den - för vi tillhör den.

Varför blev jag sån som jag är nu? Vad är det som har gjort att jag tycker och tänker på det sätt som jag gör idag? Vad har präglat mig och vem? Vilka värderingar har jag fått och varför.

Det är klart - man blir ju präglad - på gott eller ont - av dom man växer upp hos och uppfostras av. Man tar med sig dom värderingarna som dom har - i ens eget liv och leverne. Och deras "tyck" så att säga ... men hur mycket är egentligen "mitt eget" av det jag tycker och tänker och menar? Är det verkligen JAG som tycker det jag tycker, eller är det mina "föräldrar" som har gjort så jag tycker som jag tycker nu? (det blev mycket tycker *ler*).