På vägen till toa städar jag. När jag går igenom vardagsrummet vattnar jag blommorna, sopar undan i öppna spisen, viker ihop tidningarna. På vägen genom köket ger jag hunden mat, plockar undan koppar, sätter på kaffet, i hallen rättar jag till mattan, lägger vantarna i lådan. I badrummet äntligen. Jag plockar ihop torra kläder, byter handdukar, slår på tvättmaskinen, Och så sätter jag mig, på toaletten. Medan jag sitter där torkar jag golvet.

Jag använde "förr i tiden" - låter som 100 år sedan *ler* ... oftare läppstift än nu för tiden. Tycker det blir mera läppglans ... men jag har "pippi" på att köpa läppstift ... konstigt va. När jag använder läppstift - så vill jag ha rött - mörkt rött helst.

Vilken färg gillar du bäst?

Funderade häromdagen på det här fenoment shopping. Vi kvinnfolk vi kan ju det där, vi gillar det, det är ett måste att strosa runt i affärer - även om vi inte skall ha nåt speciellt. Men det är kul att gå och titta - för kanske man ramlar på nåt som man verkligen behöver (eller så inte!).

Medans då karlar - våra kära män - dom gillar inte alls det där med att strosa runt. Dom kan inte förstå tjusningen med det helt enkelt.

När dom skall köpa nåt - ja då går dom till just den butiken och köper varan. Dom går inte runt och tittar, känner på sakerna eller kläderna, dom går in och ut lika fort.

....................

Mannen skall ha en ny skjorta - ja då går han väl till Dressman (typ) - provar - betalar och så går han ut! Precis så gör dom.

....................

Jag antar att dom missar en hel del som dom verkligen skulle behövt!!!!!! Vad tror ni kvinnfolk?

Visst är det väl ändå kul att gå på affärer, känna - kolla - prova - titta ...

Shopping shopping ...    

Vi kvinnor kan - det här med att shoppa! Det är då ett som är säkert och sant!               

Visst är det skönt när man fått iväg alla sina ”onödiga” och även ”nödiga” räkningar?! Man känner sig rik på nåt konstigt omvänt sätt, om ni förstår mig och mitt tänk. Fast man blir av med en massa tusingar … så är det ändå skönt att ”just nu och precis just nu” har man inga räkningar kvar!!! Man känner sig rik på ”inga räkningar”! Knäppt skrivet – jo jag vet!! Men det är ju som jag är …

Men nu till min undran och frågan jag tänkt ställa här i mitt inlägg till er bloggare å läsers:

Betalar ni era räkningar (jo det är ju klart som korvspad att ni gör det!!) … men vad jag menar att fråga om – är om det är över internet eller bankgiro eller posten kanske …

Själv är jag så gammelmodig – även om datorer är ett intresse för mig – så betalar jag med bankgiro – än så länge. Sonen tycker vi är omoderna … och visst – det kan jag väl hålla med om! I detta fallet … Men nog skall jag skaffa mig en sån där dosa från banken och plita in mina räkningar – så småningom och i framtiden!!!

Jag sitter här och funderar lite ... på varför det finns ondska i världen. Är det någon som kan svara på denna min fundering?

Människor kan verkligen vara onda - varför. Är människosjälen verkligen så hemsk - måste man ha den där - vad jag tycker - helt onödiga egenskapen? Tänk så många människor som verkligen lider här i världen, barn som far illa, vuxna som lider och mår dåligt. Då det till och med finns föräldrar som är onda mot sitt eget barn! Och dessa krig som härjar överallt på vårt jordklot - kan vi inte leva i fred med varandra den korta tid som vi faktiskt finns här? Jag kan inte se varför vi måste kriga mot varandra och förstöra och förgöra.

Det finns maktgalna människor som tror att dom skall leva för evigt och som vill komma till makten med hjälp av våld, dom vill styra sitt eget folk med piskan ... fy farao säger jag - tänk att leva i ett sånt land! Att inte få tänka eller säga vad man vill ... jag skulle aldrig kunna hålla tyst!

Det finns nog många typer av ondska. Gemen ondska, sjuk ondska ... men ingen ondska är bra.

Varför kan vi inte leva i fred, gemenskap och kärlek här i världen?

Varför kan vi inte dela ut lite flera leenden och vara snälla mot varandra, istället för att vara onda mot andra?

Dom flesta här i världen är ju inte onda - men det är ingen tröst när det finns så många som faktiskt har den där onda egenskapen!

Jag önskar världen vore en snäll plats - en fridfull plats som den en gång i tiden ändå var ... tills vi människor kom och började förstöra den.

Det känns lite som vinter idag - tänk vad sommaren går fort - nog för att det ännu kan vara underbara ljuvliga dagar - men det är ändå mot vinter vi går. Så nu gäller det verkligen att ta tillvara på den här tiden, riktigt njuta av den relativt ljusa tiden ännu, fast man märker ju att det börjar mörkna fort om kvällarna. Man får tända lampor - mysigt på sitt sätt förstås, men ändå: den där riktigt ljusaste tiden är över för i år - så är det bara! Bara att acceptera och se fram emot nästa års ljusa tid.

Det känns som att sommaren går fortare ju äldre man blir - när man var barn och fick sommarlov - så kändes ju det som en hel livstid. Sommarlovet var ju sååå länge. Och nu - hips vips så är sommaren över. Man hinner som vanligt inte med att göra allt det där som man tänkt göra - alla platser man tänkt besöka under sommaren ... ja ja - så är det bara - suck.

Vad tycker ni egentligen om den där lappen som finns i alla kläder, för det mesta på bakstycket och högst upp vid kanten. Precis där den skaver som allra mest i halsen … som regel är det också en jädrans vass lapp, sydd med en “ståltråd” som skaver och skaver och inte alls gör att det går att låta den vara kvar där, jag klipper som regel alltid bort den där lappen direkt när jag köpt ett plagg! Och varför skall den alltid sys fast precis där och varför är det alltid detta vassa tyg som valts till tvättrådslapp eller storlekslapp? Har ni andra problem med den här lappen? Kanske jag är ensam om att känna detta obehag av lappfan!!!

Vi är många, många runt om i världen som lämnar olika sorters spår och avtryck efter oss på internet. På massor av sidor och ställen, på gott och ont !

Bara här på bloggen... Jag undrar hur länge dom spåren kommer att sväva runt i cyberspacet ... länge länge efter det att vi själva är borta kanske!

Hur länge finns dom kvar och syns måntro? Det finns mycket information att hitta om massor med människor därför att vi helt plötsligt blivit så "öppenhjärtliga" i och med att bloggvärlden öppnat sig ... det finns ju hur många olika bloggställen som helst och överallt - i alla länder! Och hela tiden kommer det nya, både bloggare och bloggställen och vi bara fortsätter att lämna spår efter oss!

Mina egna ord "SVÄVAR" omkring där ute i cyberrymden och läses av vem måntro och av hur många och under hur lång tid? Skulle vara väldigt intressant att veta och att få svar på mina frågor.

Men hur är det egentligen med oss bloggare - när vi sitter och skriver i våra bloggar - tänker vi någonsin på att vem som helst och när som helst kan läsa allt vi skriver och se alla foton vi lägger ut. På oss själva, barnen, vänner och släkt, från hus och hem. Vi blottar oss väldigt mycket på bloggen tycker jag ... på gott och ont. Jag tror att vi människor faktiskt vill berätta om sina liv, visa sin vardag i form av text och bilder och foton. Jag tror att vi har ett enormt behov av att synas och bli hörda. Många blir det ju aldrig IRL ... men här syns vi och här hörs vi också. Men det är kanske inte alltid så bra ... det finns konstiga människor också där ute IRL.

Om inte vi människor ville berätta och delge andra sina liv, skulle inte bloggarna finnas. För vad skriver vi mest om - vi bloggare - jo våran gråa vardag och helt vanliga liv - som faktiskt dom allra flesta av oss lever!! Hela livet också ...