Som jag skrev i förra inlägget - mitt arbete har jag alltid gillat. Och det är väl tur det, när man skall vara där så mycket. Man är ju mer på jobbet än hemma. Inte klokt egentligen.

Jag är en sån där person som älskar mitt hem - det är min borg och jag är väldigt "hemmelig" av mig. Även om det också förstås är kul att åka bort - men borta bra - hemma bäst - det stämmer väldigt bra på mig!

Jag gillar att dona och hålla på hemma, har alltid gillat att laga mat, baka - även om bakningen har satts lite så där på undantag dom senaste åren, inte bakar jag som förr. Det är ju knappt nån som vill fika nu för tiden. Hur tokigt det än låter - så älskar jag att städa, det är liksom terapi för mig, jag njuter av rent hem och pedant som jag är - så vill jag ha var sak på sin plats. Jag blir stressad av att veta att jag inte farit runt med dammtrasan! Knäppt eller hur. Men sån är jag.

Är en social människa - har alltid varit och är väldigt öppen av mig - gillar att prata, skrattar lätt och ofta och gärna. Har humor, är snäll och hjälpsam, vill alla väl - tar hand om mig själv sist och tänker på alla andra först och främst. Är givmild, tycker att man skall ge med hjärtat sitt och inte bara för att man måste ge.

Gillar musik - att läsa - se filmer och deckare, är stor djurvän (maken och jag har haft en schäfer - väldens finaste och snällaste), som 10-åring fick jag en svart mellanpudel och han blev nästan 10 år.  

Tycker om inredning - mina färger i hemmet är svart, vitt, grått och silver. Klädfärger som jag gillar är ju förstås svart - kanske för mycket - men även rött, vitt, turkost, gult, orange.

Men nog ser man under årens lopp - att man ändrar stil och vad man gillar i inredningsväg. Har skänkt gardiner till Kupan och då brukar jag tänka - hur har jag kunnat tycka om dom här och haft dom uppe!? Men ett tag är det ju storblommigt som gäller, mycket färger och mönster och nu vill jag bara ha vitt och inget mönster på mina gardiner. Ja i så fall då randigt. Men det inte jag tycker om nåt mera, det gillas av andra och därför är det ju tur att ställen som Kupan finns, liksom Reprisen och Second Hand i Öjebyn. Jag skänker ofta och mycket dit - det är superbra. 

Av födsel och ohejdad vana - så är jag äckligt morronpigg - är även kvällspigg, men visst märker man att ju äldre man blir - ju tröttare är man på kvällen, speciellt vintertid. Börjar jobba halv sju, men som regel är jag på mitt jobb redan strax efter femsnåret - inte klokt - betalt får jag först från klockan sex. Man är ju knäpp eller hur? Tror inte jag får nån guldstjärna för det! Men spelar roll ...

Annars så läser jag vansinnigt mycket - hade med mig till jobbet, två kassar med böcker som jag läst under min semester, förra måndagen när jag började om att jobba, vi delar böcker här på jobbet jag och en tjej och så har vi även bokhyllor där vi kan lämna och låna böcker. Jättebra tycker jag.

Som mamma är jag en riktigt "hönsmamma" - väldigt mån om mitt barn, vill honom så väl och vill ge honom allt, men mest av allt kärlek och trygghet och det tror jag nog att både maken och jag har lyckats ge honom! Han är ju vårat allt och även hans barn ... jag vill ge mitt barn allt det som inte jag fick av mina föräldrar. Skulle kunna gå genom eld och vatten för honom.

Min kropp är gammal och sliten - jo det är sant, nog känns det att man inte är 20 år nåt mera. Men jag klagar inte ändå, för det finns dom som har det värre. Jag har fibromyalgi och ständig värk, svårt att gå ibland, stel och styv som ett kassaskåp. Men alltid - nästan - glad. En glad skit, som kan njuta ändå av livet. Förr var jag mera aktiv - sprang och det blev som ett gift i mig, kunde inte göra nåt om jag inte hade varit ut och sprungit. Det gick till överdrift. Nu kan jag ha svårt för att gå ibland, det gör ont från fotsulorna till nacken brukar jag säga. Mina höfter är djävliga också - vaknar tusen gånger om nätterna på grund av värk och smärta. Vet inte hur jag skall ligga ibland, blir lätt stressad - inombords stress - har alltid en lista skriven i mitt huvud på saker som skall göras när jag är ledig och hinner jag inte med allt - så blir jag stressad. Man måste ta fast sig själv ibland och tala förstånd och fråga sig själv: vad spelar det för roll om jag hinner med detta eller inte! Ibland är man klok och lyssnar på sig själv och stressar ner. Men inte alltid.

Tycker också om att hålla på i trädgården, har inte så stor - men alldeles tillräcklig. Men jag har faktiskt på senare år - börjat lägga igen en del plantering - jag orkar inte hålla på med ogräsrensningen som förr. Inte nog med fibro - utan ryggen är inte av denna världen. Har haft problem med ryggen sen 13-års åldern och inte blir den ju bättre med tiden. Men det har alltid varit som en lisa för själen att vara ute i landen och påta.

Fortsättning följer ...

 

Skrivmoster

17 augusti 2015 18:33

Tack för att du delade med dig och berättade om dig själv! Det är alltid intressant att få en inblick i en annan persons liv och man får då en speciell referens och känsla för personen. Så underbart att du fick ha dina morföräldrar även om de hade kunnat få leva längre. Det gör ont att tänka på "alla barn" som inte har fått växa upp med ansvars- och kärleksfulla föräldrar. För oss som fick glädjen att bli föräldrar, så säger jag som du, att man skulle kunna gå genom eld och vatten för sina barn. Vi hade en väldigt jobbig och svår tid när ett av våra barn fick cancer. Han blev frisk så småningom men den tiden det pågick var den absolut hemskaste vi upplevt. För mannen min som hade/har medicinska kunskaper, var det smärtsamt att följa med genom alla komplikationer och motgångar och veta, hur allt hängde samman.

Mycket annat som du berättar om dig själv kan jag nicka åt och säga att det är likadant för mig. Värken, fibron och den stela kroppen... "smidig som ett kylskåp" ungefär ... Ordning och reda men inte till överdrift. Listor .. haha ... jo du dom känner jag igen! "Andra först och jag sist" - alltid varit så. Ett gott hjärta och mycket empati och känsla för medmänniskor. Alltid vilja hjälpa. Men du, det är GODA egenskaper! Fast vi sliter på oss själva. Det blev mycket det här . Kul att jag hittade dig här. :)
Kram från mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att förlora sin kraft är som att genomgå alla de "7 Dvärgarna"Först blir man TRÖTTER - Man orkar ingenting.Sen blir man BLYGER - Orkar inte träffa människorSen blir man BUTTER - Ledsen,dämpad och argSen blir man TOKER - Står inte ut med någontingSen ...

Nämen oj, nu har det återigen gått ett tag sen sist jag skrev. Förstår inte vad jag håller på med! tiden ni vet och även lusten ibland, saknas. Ja ja - det är bara att försöka bättra mig och det har jag sagt många gånger under min bloggtid. Vintern...

  Man kan fråga sig hur anonyma vi bloggare är!En del väljer ju att vara, eller försöka vara,helt anonyma. Väldigt försiktiga i det som skrivs,så ingen kan härröra vem det är och varifrån det är skrivet.Medans andra lämnar ut hela sig och sitt liv...

  Många är in och läser, men få skriver en kommentar … Jag undrar VARFÖR? Det kostar väl inget att skriva och kanske tycka till här! Det är ju roligt för bloggägaren om någon skriver nåt … det blir mera som en dialog då...

  Om NI tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta ensak för er så att ni lättare kan förstå mig.En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller varhon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit ...