Läste just ett inlägg från en annan bloggare, http://surridurr.bloggplatsen.se/2014/10/01/10878790-kvar-att-gora/. Detta inlägget gjorde att jag måste tänka till lite själv.

Jag har hunnit med alldeles för lite här i livet egentligen. Men jag har nog gjort mycket av det jag verkligen velat göra också.

Men så här i backspegeln - så måste jag säga att jag önskar att jag rest betydligt mera. Lärt mig flera språk. Jobbat utomlands med människor som har det svårt.

Men ändå - jag är nog nöjd i det stora hela ändå!

Jag har hunnit jobba massor med år på ett företag där jag verkligen trivts hela tiden - har jobbat här sen -73 ... ett helt liv kan tyckas - men ack så fort det gått! Många intressanta arbetsuppgifter som varierat under årens lopp och bra människor som gjort att jag alltid har tyckt det är roligt att gå till jobbet.

Jag har hunnit vara tillsammans med en själsfrände sedan -74. Gift sen -89. Jag är sååå himla glad och tacksam och lycklig för att jag har Christer i mitt liv! ♥

Jag har hunnit med att både mista och få barn - mista på så sätt att det blivit missfall. Jag är så tacksam för min son ♥ Och så har jag hunnit med att få ett underbart litet barnbarn, Nova - som skänker stor glädje och lycka bara för att hon finns i vårat liv ♥ Älskar dom här tre personerna MYCKET!

Sen har jag hunnit med att bygga eget hus - det var ett stort ögonblick det med - lycka att flytta in i egen villa.

Jag har också hunnit med att ha hundar, en mellanpudel och så en fantastiskt fin schäfer. Underbart med djur i livet och då speciellt hundar.

Sen måste jag nog säga att jag önskar att jag hade sett mera av världen än vad jag gjort och det är ju aldrig för sent det heller! Världen finns ju där ute än så länge. Så det är bara att åka och se den. Inget märkvärdigare än så.

Jag är ju ingen äventyrlig person - så det behövs verkligen inget äventyr i mitt liv för att jag skall trivas. Kan dock beundra människor som har den "här läggningen" att det måste vara ett spännande liv hela tiden. Tur det finns såna personer och att alla inte är som jag - trygghet framför allt och stilla-lugnt-liv-hemmavid.

Om jag vore ung - då hade jag åkt ut i världen, jobbat och lärt mig språk. Fått livserfarenhet på det sättet. Jag tycker ungdomar gör helt rätt innan dom skaffar familj och barn - att dom reser omkring och upplever världen, människor, språk och kulturer.

Mitt drömyrke en gång var att bli arkeolog och även sjuksköterska. Jag ville också adoptera ett barn från något annat land - det var också en ungdomsdröm jag hade. Kände att jag ville göra nåt för någon som hade det svårt. Arkeologi det intresserar mig också väldigt - för historia är onekligen intressant! Min mormor sa en gång: skulle du kunna tänka dig att borsta fram en gammal stad med en tandborste? Jomen visst svarade jag.

Detta var lite om ämnet!

Jag kanske återkommer till detta spörsmål i något annat inlägg!

 

Lena i Lyckebo

6 oktober 2014 18:22

Hej käraste vännen, så roligt att få kontakt med dig nu när bloggspace ligger nere. Hur konstigt det än låter så saknar jag dig fastän vi aldrig träffats. Kram från mig...Lena

http://lena-i-lyckebo.bloggplatsen.se

Barbro Nyckelpiga

6 oktober 2014 20:04

Men tack så mycket gulliga du och jag säger detsamma till dig. Det känns verkligen som om jag träffat dig IRL. Ta hand om dig och kram från mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att förlora sin kraft är som att genomgå alla de "7 Dvärgarna"Först blir man TRÖTTER - Man orkar ingenting.Sen blir man BLYGER - Orkar inte träffa människorSen blir man BUTTER - Ledsen,dämpad och argSen blir man TOKER - Står inte ut med någontingSen ...

Nämen oj, nu har det återigen gått ett tag sen sist jag skrev. Förstår inte vad jag håller på med! tiden ni vet och även lusten ibland, saknas. Ja ja - det är bara att försöka bättra mig och det har jag sagt många gånger under min bloggtid. Vintern...

  Man kan fråga sig hur anonyma vi bloggare är!En del väljer ju att vara, eller försöka vara,helt anonyma. Väldigt försiktiga i det som skrivs,så ingen kan härröra vem det är och varifrån det är skrivet.Medans andra lämnar ut hela sig och sitt liv...

  Många är in och läser, men få skriver en kommentar … Jag undrar VARFÖR? Det kostar väl inget att skriva och kanske tycka till här! Det är ju roligt för bloggägaren om någon skriver nåt … det blir mera som en dialog då...

  Om NI tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta ensak för er så att ni lättare kan förstå mig.En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller varhon kommer ifrån. Jag har säkert inte bjudit ...