Vad tycker ni egentligen om den där lappen som finns i alla kläder, för det mesta på bakstycket och högst upp vid kanten. Precis där den skaver som allra mest i halsen … som regel är det också en jädrans vass lapp, sydd med en “ståltråd” som skaver och skaver och inte alls gör att det går att låta den vara kvar där, jag klipper som regel alltid bort den där lappen direkt när jag köpt ett plagg! Och varför skall den alltid sys fast precis där och varför är det alltid detta vassa tyg som valts till tvättrådslapp eller storlekslapp? Har ni andra problem med den här lappen? Kanske jag är ensam om att känna detta obehag av lappfan!!!

Vi är många, många runt om i världen som lämnar olika sorters spår och avtryck efter oss på internet. På massor av sidor och ställen, på gott och ont !

Bara här på bloggen... Jag undrar hur länge dom spåren kommer att sväva runt i cyberspacet ... länge länge efter det att vi själva är borta kanske!

Hur länge finns dom kvar och syns måntro? Det finns mycket information att hitta om massor med människor därför att vi helt plötsligt blivit så "öppenhjärtliga" i och med att bloggvärlden öppnat sig ... det finns ju hur många olika bloggställen som helst och överallt - i alla länder! Och hela tiden kommer det nya, både bloggare och bloggställen och vi bara fortsätter att lämna spår efter oss!

Mina egna ord "SVÄVAR" omkring där ute i cyberrymden och läses av vem måntro och av hur många och under hur lång tid? Skulle vara väldigt intressant att veta och att få svar på mina frågor.

Men hur är det egentligen med oss bloggare - när vi sitter och skriver i våra bloggar - tänker vi någonsin på att vem som helst och när som helst kan läsa allt vi skriver och se alla foton vi lägger ut. På oss själva, barnen, vänner och släkt, från hus och hem. Vi blottar oss väldigt mycket på bloggen tycker jag ... på gott och ont. Jag tror att vi människor faktiskt vill berätta om sina liv, visa sin vardag i form av text och bilder och foton. Jag tror att vi har ett enormt behov av att synas och bli hörda. Många blir det ju aldrig IRL ... men här syns vi och här hörs vi också. Men det är kanske inte alltid så bra ... det finns konstiga människor också där ute IRL.

Om inte vi människor ville berätta och delge andra sina liv, skulle inte bloggarna finnas. För vad skriver vi mest om - vi bloggare - jo våran gråa vardag och helt vanliga liv - som faktiskt dom allra flesta av oss lever!! Hela livet också ...

Hej där i stugorna eller vart ni nu än befinner er. Själv sitter jag här på jobbet och skriver.

Uppe i arla morronstund som vanligt. Det är -5 grader och bilrutorna var riktigt frostiga och vita. Det börjas nu ...

Som vanligt samma rutin på morron ... man gör allt nästan utan att tänka.

En kopp kaffe har jag hunnit med här ... snart skall min oranga kopp fyllas av en påtår.

För mig känns det som fredag idag - varför - jo jag har haft fel på en dag hela veckan - jäkla irriterande måste jag säga. Nästa fredag är jag ledig för då skall jag till frissan redan tidigt på morron å klippa mig - skönt.

Nu påtåren och jag säger gomorron till alla som eventuellt tittar in hos mig.